Annika Carlson har varit avdelningschef på kirurgavdelningen sedan 2007, men den patientnärmre vården infördes redan 1999 av den dåvarande avdelningschefen, Marianne Inde, som tyckte att sjukskö­tersk­orna fanns för lite bland patienterna och för mycket på expeditionen.

Sedan dess har avdelningen haft tvärprofessionella team kring patienten, mobila arbetsstationer och en receptionist som sköter mycket av administrationen.

Annika Carlson säger att en anledning till att de lyckas så bra är att de följer strukturen i arbetsmodellen fullt ut.

— Utvärderingen av arbetsmetoden visar att vårdkvaliteten är god och det skapar trivsel bland medarbetarna, vilket i sin tur leder till ännu bättre vårdresultat.

Med ett tjänsterum intill receptionen och en ständigt öppen dörr är det lätt att vara en tillgänglig chef. Hon gör också sitt bästa för att vara med vid dagliga morgonmöten och de eftermiddagsspeglingar som är en del av den patientnärmre vården. Det är en trygg arbetsgrupp som vågar ta upp även obekväma saker.

— Eftersom jag har varit chef här länge vet jag ganska väl vad som ligger bakom och kan ta tag i oroshärdar direkt, innan de har utvecklats till konflikter, säger hon.

Feedback är en utmaning för många. Annika Carlson tror att otydliga mål kan vara en orsak när medarbetare tycker att det saknas.

— Våra mål är tydliga, rimliga och välkända för alla, och regelbundna utvärderingar om vi har uppnått dem ger oss svar på hur vi har lyckats. Varje år inleds dessutom med kick-off där vi går igenom resultaten under året som gått.

Speglingarna efter arbetsdagens slut innebär dessutom att direkt feedback är inbyggt i arbetsmodellen. Där tar personalen upp sådant som har väckt frågor eller har känts obekvämt. Återkopplingen från kolleger och chef handlar om situationer, inte om någons personliga egenskaper.

Så har Annika Carlson ett motto hon håller sig till när det gäller feedback: ”Beröm i allrum — kritik i enrum.”