Hatice har ont i hjärtat och svårt att andas, är lättskrämd, har svårt att sova och är trött på dagarna. Men hon har inte bedömts som deprimerad. Så småningom får hon kontakt med den läkare som är författare till den här boken. Hon frågar sig varför Hatice inte har fått hjälp tidigare. För att hon själv inte använder ord som ångest, depression, nedstämdhet eller skuld? Eller var det hennes traditionella klädsel, med lång kappa och huvudduk som påverkade behandlaren att inte ta henne på allvar? 


Budskapet är att man i vården behöver förstå attkänslor, lidande och psykisk sjukdom uttrycks på många olika sätt. Hatice använde inte de ”vanliga” orden för ångest och depression, patienter beskriver sina besvär väldigt olika.