Är det rätt att låta någon som köpt organ utomlands få efterbehandling hemma i Sverige?

— Med dagens lagstiftning ska alla få behandling, oavsett vad som skett tidigare. Det handlar om att få det man har laglig rätt till. Men det finns ett moraliskt glapp här mellan lag och etik.



Kan man förvissa sig om att donatorn gjort det frivilligt och får adekvat sjukvård i sitt hemland?
— I samband med kommersiella transplantationer utomlands som sker inom en halvlegal eller illegal verksamhet, är svaret nej. Absolut inte. Jag vill inte heller kalla dem som tillhandahåller dessa organ för donatorer. Det leder tankarna till altruism, vilket är den princip som gäller rent lagligt över nästan hela världen. Bara Iran har en annan princip, där staten organiserar ett lagligt köp- och säljsystem.



Hur kan man stoppa den illegala handeln, när ambassaderna ser mellan fingrarna på förfalskade intyg?

— Det är givetvis mycket svårt. Det gäller då att finna bevis på att intygen är förfalskade — vilket i vissa fall har varit möjligt.



Borde man inte kräva att den som är villig att ta emot organ, också är villig att donera?

— Jo, det tycker jag.



Givaren kan bli sjuk och utan vård, och mottagaren få ett icke friskt organ. Finns det någon vinnare?
— Definitivt inte. Ingen annan än organförmedlarna och inblandade läkare.



Om man blir desperat och köper organ utomlands, tappar man då sin köplats för nytt organ i Sverige?

— Det skulle jag tro, men jag vet inte.