När Riksåklagaren för precis ett år sedan utnämnde tolv särskilda vårdåklagare runt om i landet trodde nog många att det skulle leda till fler rättegångar mot vårdgivare och anställda. En stor del av vårdåklagarnas tid går också åt till att ta hand om anmälningar från människor som tycker att någon bör straffas för fel­behandlingar och misstag. 



Men av de 180 ärenden som vårdåklagarna hanterat under det första året har bara en handfull lett till åtal. De flesta avskrivs direkt. Vårdåklagarna är noga med att påpeka att de inte är en ny instans för att utreda misstag i vården.


— Det är en vanlig missuppfattning bland allmänheten och i medier, tyvärr. Men vi utreder brott. Felbehandlingar och misstag som görs i vården är sällan brottsliga, säger vice chefsåklagaren Pia Åsberg vid åklagarkammaren i Örebro, en av de sex orter där vårdåklagarna finns.



För att en brottsrubricering ska kunnas sättas på det misstag som har begåtts, krävs uppsåt eller oaktsamhet. Då kan det bli fråga om åtal för vållande till annans död eller vållande till kroppsskada.


Åklagarkammaren i Örebro har haft flest ärenden, 67 stycken, vilket kan bero på att de fått många anmälningar om dataintrång från landstingen. Det är ungefär hälften av ärendena. Någon enstaka anmälan kommer från Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, men resten är från privatpersoner som är missnöjda med vården.


— Jag har en känsla av att det görs fler polisanmälningar jämfört med tidigare, men det finns ingen statistik för det. Det kan också handla om att ärendena nu är mer samlade hos ett fåtal åklagare medan de tidigare var spridda på flera, säger Pia Åsberg.

Förslaget att inrätta vårdåklagare kom från Riksåklagaren (RÅ) efter den ovanligt snåriga och starkt kritiserade rättegången mot läkaren på Astrid Lindgrens sjukhus, anklagad för ett spädbarns död. Läkarförbundet ansåg bland annat att åklagarsidan var djupt okunnig i medicinska frågor.


Att en mindre grupp åklagare specialiserar sig på vårdärenden kommer att leda till att de får ökad kompetens inom området, ansåg RÅ. Men någon särskild utbildning har de inte fått för att klara sin nya uppgift, i alla fall inte ännu.


— Vi får läsa på i efterhand och på sikt blir vi ju specialiserade eftersom vi arbetar med samma typ av ärenden, säger Anna Edebalk, vårdåklagare i Malmö.



Även i Malmö handlar en övervägande del av anmälningarna om dataintrång, precis som i Örebro. Men Göteborg har bara haft några enstaka sådana fall.


— Jag har mest fått ärenden från privatpersoner som anser sig felbehandlade. När patienter inte får rätt hos Ivo vänder de sig till oss. Men i de flesta fall kan vi inte styrka att ett brott har begåtts, säger Maria Sterup, vårdåklagare i Göteborg.


Hon tror däremot inte att det är fler polisanmälningar mot vården nu än tidigare.


— Det är viktigt att komma ihåg att det här inte är något nytt, vi har alltid utrett sådana här anmälningar. Skillnaden är bara att de nu samlas hos vissa åklagare, säger Maria Sterup.



Åsa Jonsson är vårdåklagare i Umeå där de bara har haft elva ärenden under det första året.


— Vi har inte fått så många anmälningar, men det kan bero på att Inspektionen för vård och omsorg är en ny myndighet som inte heller riktigt har kommit i gång. Vi trodde nog att vi skulle få mer direkt från dem, säger Åsa Jonsson.


Hon har väckt ett åtal som gällde dataintrång, men är tveksam till om det är sådant som det behövs särskilda vårdåklagare för. Att dataintrången borde lyftas bort från deras bord har de också fört fram vid gemensamma möten.



Någon samlad utvärdering är det dock för tidigt att göra ännu, menar de vårdåklagare som Vårdfokus pratat med.


— Det här är inte färdigt utan måste utvecklas. Vi behöver se över hur samarbetet med Ivo ska fungera, vilken utbildning vi behöver och vart vi ska vända oss för att hitta specialistkompetens bland mycket annat, säger Åsa Jonsson.