En kvinna har skadats svårt i en bilolycka och opereras akut, det är osäkert hur det kommer att gå. Hennes 17-åriga dotter, som övningskörde bilen och krockade, sitter i anhörigrummet tillsammans med sin pappa. Här sitter också den skadade kvinnans nuvarande man och deras gemensamma femåriga dotter.

Det luktar sprit i rummet, tonårsdottern gråter, den lilla flickan frågar efter mamma och klänger på sin pappa som klagar högljutt och plötsligt brusar upp mot sin frus före detta man. 17-åringen skriker att allt är hennes fel, att hennes mamma kommer att dö. Fyra sjuksköterskor försöker stötta och reda ut situationen.

Scenen utspelar sig i en lektionssal på Röda korsets högskola i Stockholm. Stämningen i rummet är tät och koncentrerad när åtta studenter på sjuksköterskeprogrammets sista termin examineras i det nya ämnet psykologisk första hjälp. De har fått 20 minuter på sig att förbereda scenariot.

— Det här är ingen lektion i skådespeleri, men det är viktigt att ni går in i era roller, säger Tina Ohlsén som är ansvarig för ämnet och har lång erfarenhet av internationellt krisarbete.

När lärarna bryter efter sju minuter har tonårsdottern just skrikit ”fullgubbe” till sin styvpappa och ska få ringa sin moster som står henne nära. Femåringen har blivit erbjuden leksaker och glass.

Psykologisk första hjälp är ett evidensbaserat verktyg för det första mötet med människor i kris. Det började användas av svenska krisstödjare efter tsunamikatastrofen för tio år sedan och har nu arbetats om för att passa sjuksköterskeprogrammet.

Studenterna får praktisk och konkret kunskap om hur människor i olika åldrar och med olika bakgrund kan reagera vid en traumatisk händelse och hur en sjuksköterska kan agera för att ge så bra och personligt anpassat stöd som möjligt. Allt utgår från att människor oftast klarar av svåra händelser själva, men kan behöva stöd. Bland annat handlar det om att skapa trygghet och tillit, utan att tränga sig på.

Trots att bemötande går som en röd tråd genom hela sjuksköterskeutbildningen behövs det nya ämnet, tycker studenterna.

— Det här är inget nytt. Sjuksköterskor har alltid jobbat med bemötande. Men det är jättebra att få mer redskap för det, säger Emelie Sarenmalm.

Efter övningen reflekterar gruppen kring hur det gick. Det var svårt, konstaterar alla. Emelie Sarenmalm kände att hon i rollen som sjuksköterska inte nådde fram till den ångestfyllda 17-åringen, förrän hon frågade om det fanns någon annan som hon ville prata med. I samma stund började männen bråka och hon tog med sig flickan och hennes pappa till ett annat rum.

— Det skötte du ursnyggt, säger Tina Ohlsén.