För dem som lider av allvarliga blodsjukdomar är hematologiskt centrum vid Karolinska universitetssjukhuset sista chansen. Och en plats de kommer att återvända till många, många gånger efter att ha fått sin behandling — stamcellstransplantation.

Här arbetar Kerstin Hillborg som är SCT-sjuk-sköterska. Det står för stamcellstransplantationssjuksköterska och innebär att man är spindeln i nätet för patienten under hela det första året, från att patienten skrivs ut efter att ha fått sina blodstamceller och börjar kontrolleras på hematologmottagningen.

Eftersom behandlingen är riskfylld och kan innebära dödliga komplikationer, till exempel avstötningsreaktioner, har SCT-sjuksköterskorna täta kontakter med sina patienter, i början så ofta som tre besök i veckan plus lika många telefonsamtal. Dessutom bokar de alla besök till läkare, kurator, dietist och sjukgymnast och ordnar patientträffar med olika teman, till exempel ”vägen tillbaka” där tidigare patienter berättar sin historia.

Att få träffa samma sjuksköterska varje gång ger patienterna ett lugn och är ett lyft även för sjukskötersk­orna. Arbetet har blivit mer självständigt med exempelvis egna bedömningar på telefon om när patienten måste komma in akut. Sjuksköterskorna sitter nära läkarna och har ett tätt, dagligt samarbete med dem.

— Vi lär känna våra patienter vilket underlättar både de medicinska bedömningarna och möjligheten att stötta dem känslomässigt. Dessutom minskar risken att saker ska falla mellan stolarna, något som annars kan bli förödande för våra patienter, säger Kerstin Hillborg.

Det var hon som 2008 drog i gång ett vårdutvecklingsprojekt som resulterade i att en ny specialistsjuksköterskefunktion inrättades och i en utvärdering gör patienterna tummen upp, hela 97 procent ger SCT-sjuksköterskan, som numera har utökats till två personer, högsta betyg. Dessutom har antalet akuta besök minskat sedan projektet permanentades.

Att jobba så tätt med en känslig patientgrupp kräver ett alldeles särskilt engagemang. Kerstin Hillborg och hennes kollega följer inte bara hur patienten mår medicinskt, utan också deras oro och ångest. Hos många som har varit allvarligt sjuka är det till exempel inte ovanligt att krisen kommer när det värsta är över.

— Vissa samtal kräver stor närvaro av mig och ett proffsigt omhändertagande, till exempel när patienten har fått ett tråkigt besked om återfall, säger Kerstin Hillborg.

Det svåraste i jobbet är de gånger som det inte finns tillräckligt med tid för patienterna.

— Det skapar en stress hos mig.