"Har du inte haft beredskap förstår du inte vad det innebär. Det blir tydligt först när du jobbar med det, framför allt efter ett tag. I början kändes det nytt och roligt. Det är spännande. Men det sliter mycket”, säger Veronica Larsson, anestesisjuksköterska från Gällivare.



När larmet går ska hon vara på jobbet så fort som möjligt. Hon har ingen tid att avsluta matinköp eller matlagning. Är hon hos bekanta måste jourbilen stå parkerad utanför. På natten ligger arbetskläderna i en ordentlig hög på stolen i hallen. Vid katastrofsnitt åker hon till jobbet i pyjamas.


— Jag kan aldrig slappna av och känna mig ledig när jag har beredskap. Telefonen är med i duschen och på toaletten. Jag kan inte tvätta håret eller sätta mig i bastun. Inte ta en promenad, säger hon.


Ändå anses beredskap vara likställt med fritid eftersom du kan vara hemma i ditt sociala sammanhang. Till skillnad från jour finns det inga gränser för hur mycket beredskap du får ha utöver din ordinarie arbetstid. Historiskt sett, när reglerna skapades, var larmen få. Beredskap användes för att säkra viktiga samhällsfunktioner vid oförutsedda akuta händelser. Men med tiden har arbetsmängden under beredskap ökat, inte minst i vården.



Förra året hade Veronica Larsson 1 000 timmar beredskap och 200 övertidstimmar. I år räknar hennes arbetsgivare med att hon kan få upp emot 350 övertidstimmar utöver sin heltid, något som facket reagerat mot. 


Det är inte bara Veronica Larsson och hennes kolleger på operation i Gällivare som fått fler larmsamtal under beredskapen och mer övertid. Beredskap har blivit en vanligare lösning även utanför glesbygden när det är svårt att få tag på personal.


— Vi ser att man börjar använda alla yttre gränser i avtalet och beredskap på ett sätt som det absolut inte är tänkt, säger Sahra Strandberg, ordförande för Vårdförbundets avdelning i Örebro.


Örebro är en av sju lokalavdelningar som i mitten av juni svarade JA på Vårdfokus fråga, om arbetsgivare i större utsträckning än tidigare använder beredskap för att klara sommarbemanningen.


Frågan var även uppe i våras på Vårdförbundets kongress, som beslutade att skyndsamt utreda hur utbredd beredskapstjänstgöringen är eftersom det uppmärksammats av medlemmarna som ett växande problem.


För när det som ska vara vila allt oftare hackas upp av akuta inhopp på jobbet, då riskeras till slut både de anställdas hälsa och patienternas säkerhet.



— Tänk om samhällsmedborgarna som möter en blåljusambulans visste om att chauffören kanske varit uppe i 24 timmar och inte sovit, säger Erica Ohlsson, avdelningsordförande för Vårdförbundet i Norrbotten där beredskap blivit ett utbrett problem.


Facket har satt ner foten och krävt förändring, berättar hon. Men svaret från Norrbottens läns landsting har hittills varit ett uppgivet ”vi får inte tag på personal”. Många kommuner tycker inte att de har råd att anställa för att bedriva vård dygnet runt och använder därför beredskap i stället, berättar Erica Ohlsson.


Även på Veronica Larssons arbetsplats tänjs det på gränserna för hur beredskapen används. När hon åker till jobbet för ett vanligt arbetspass vet hon att hon kan behöva stanna kvar efter arbetsdagens slut om det är hon som har beredskap, eftersom schemalagda operationer ofta drar ut på tiden över personalens ordinarie arbetstid.


Runt om i landet pågår diskussioner på arbetsplatser pressade av personalbrist om hur extrainhopp och övertid skulle kunna organiseras. På beroendecentrum i Stockholm har de förtroendevalda själva tagit initiativ till ett lokalt avtal som gäller från och med i höst och sex månader framåt. Här har de anställda känt stress över att ständigt bli inringda och beordrade till arbetet när det plötsligt saknas folk. Nu får sjuksköterskorna i stället beredskap vissa helger och en i förväg schemalagd ledig dag i utbyte mot att finnas tillgängliga en dag eller natt. Allt arbete under beredskapen ersätts med kvalificerad övertid.


— Beredskap är inte lösningen på problemet, man behöver bemanna upp. Men i avvaktan på det har vi gått med på en tillfällig lösning som ger de anställda möjlighet att veta när de kan behöva gå in och jobba övertid, säger Jane Stegring, vice ordförande i avdelning Stockholm.



I Gällivare funderar Veronica Larsson på vad som skulle kunna göra hennes tillvaro drägligare. Hon kommer fram till att hon vill ha bättre ersättning och möjlighet att ta taxi i stället för att köra själv om det är halt och snöstorm ute. Men allra viktigast vore betald arbetstidsförkortning. Kolleger med mindre barn har valt att gå ner till deltid. Hon vill inte göra det.


— Jag är frisk, jag är 40 år, jag har inga småbarn hemma. För mig är det en självklarhet att jag inte ska behöva gå ner i tid för att orka med mitt jobb. 



Vårdfokus undersökning: BEREDSKAPEN ökar

Har ni sett att arbetsgivare i större utsträckning än tidigare använder beredskap för att klara bemanningen i sommar? En tredjedel av Vårdförbundets 21 avdelningar svarade JA på den här frågan, som Vårdfokus ställde i juni.

Enligt de avdelningar som svarade ja (Blekinge, Stockholm, Norrbotten, Örebro, Östergötland, Västerbotten, Värmland) är beredskap vanligast inom hemsjukvården.

I glesbygd används beredskap inom röntgen, på labb, operation, ambulans och miniakutmottagningar. I Stockholm är det beroendevården som tagit till beredskap på grund av personalbrist och på flera håll i landet ökar beredskapen inom specialistsjukvården.