Med en burk aroniabär under armen kryssar skolsköterskan Lotte Borgström fram bland eleverna i korridoren på Bruksgymnasiet i Gimo. Hon hälsar på alla. En får en stor puss på kinden, en annan glada tillrop inför helgens tävling i styrketräning. Bären har hon bett några tjejer i årskurs tre plocka ute på skolgården så att hon kan visa dem hur man gör aroniamarmelad.


Inne på sköterskeexpeditionen ställer hon ner burken på skrivbordet. Här i hennes arbetsrum samsas syntesttavla, miniatyrskelett och kondomskål med informationsbroschyrer och en boxningssäck. Den senare använder hon ofta i sitt arbete.


Vigt svingar hon högerbenet rakt upp i luften och måttar in en spark. Åren som gymnast i Sofia­flickorna har hon fortfarande användning av. 



— När en elev kommer hit kan vi boxas lite. Det är ett jättebra sätt för att nå fram, samtidigt som de får avreagera sig. Att få ut frustrationer ur kroppen genom att slå på den här fungerar även när det handlar om svåra saker som trakasserier och övergrepp. Det är det bästa köp jag gjort, säger hon och klappar på boxningssäcken.


Engagemanget går det inte att ta miste på. Lotte Borgström brinner för att locka fram ungdomars inneboende kapacitet att ta hand om sig själva och andra. Det är grunden för ett hälsosamt liv menar hon.

— Som skolsköterska är det lätt att bli upptagen av att mäta, väga och vaccinera. Och visst tar det mer tid att lyssna på vad eleverna behöver, men det är en bra investering. Vartefter blir de i princip självgående.



Tillsammans med skolans kurator Ingrid Nylund Olsson leder hon sedan ett år tillbaka projektet Unga, makt och hälsa, som frivillig­organisationen Reacta står bakom. En dag i veckan är de tjänstlediga från Bruksgymnasiet för att stötta elevhälsoteam och elever att starta så kallade hälsoråd. Där får ungdomar göra aktiviteter som de själva tycker är bra för sin hälsa. Det kan vara allt från samtalsgrupper och fotbollsträning för ensamkommande flyktingbarn till att göra poddradio eller blogga om hälsa. Det är lärarna som avgör om hälsoråden ska vara på skol- eller fritid. 



Genom att utbilda nyckelpersoner bland skolpersonalen, så kallade stödjare, kan eleverna få igångsättningshjälp och support när de behöver.

I det treåriga projektet kommer fyra pilotskolor att få testa och utvärdera några olika metoder för att se vad som fungerar tillsammans med hälsoråden. Det handlar om empowerment, egenvård, ungas organisering och motiverande samtal. Hälsoråden är uppbyggda enligt modellen lokalförening med styrelse, årsmöte och protokoll för att även träna dem i organisationsarbete.


I framtiden hoppas projektledarna att hälso­råden ska vara en naturlig del av elevhälsoarbetet i alla skolor. 


— Med tanke på den belastning som elevhälsan på många håll har i dag måste vi börja arbeta mer med grupper. Det kommer att bli svårt att fortsätta med enbart individuella stödsamtal, säger Ingrid Nylund Olsson.



På baksidan till en av pilotskolorna, Wilhelm Haglunds gymnasium, står några ungdomar och sparkar en boll mellan sig. Linn Andersson, Ellen Orebrand och Adam Petterson går sista året på den industritekniska linjen. Dagarna i skolan är långa och det är skönt att få röra på sig en stund. I klassrummen står fruktskålar som de kan förse sig ur när blodsockret sjunker och en timmes extra idrott i veckan uppskattas av bland andra Linn Andersson. Då slipper hon lägga tid på träning när hon kommer hem.


De tre har tillsammans bildat ett hälsoråd, Aktivitetsgruppen, som arrangerar aktiviteter som är roliga och främjar sammanhållningen på skolan. Senast var det Skolkampen, där klasserna tävlade mot en annan skola i bland annat fotboll och längdhopp.


— Det är inte tävlingen som är det viktiga, utan att alla är med. Jag brukar särskilt försöka peppa dem som kanske inte är så intresserade av en viss sport, säger Linn Andersson.



Lotte Borgström är över­tygad om att det här är rätt väg att gå för elevhälsan. Efter 15 år som skolsköterska påminns hon dagligen om vilken kompetens ungdomarna har att ta vara på sig själva och andra.


— Jag märker att ju mer jag ”pushar” dem desto mer sällan behöver de komma till mig. Risken är att jag blir arbetslös till slut, säger hon och skrattar.