I början av sommaren upptäck­te sjuksköterskan Maria (vi kallar henne så) något märkligt på sin nya arbetsplats på Universitetssjukhuset i Linköping. Avdelningen hon kommit till var en slutenvårdsavdelning med många infektionskänsliga patienter, där de hanterade stora mängder antibiotika. Den antibiotika som skulle administreras nästa pass blandades till av sjuksköterskorna på det föregående passet. Blandningar kunde ibland bli stående i 12 timmar i kylskåp. Det gick helt emot vad hon lärt sig på sina tidigare arbetsplatser och riktlinjerna för de aktuella läkemedlen.


— Jag har jobbat på Sahlgrenska universitetssjukhuset tidigare, där man var mycket noggrann med att inte administrera läkemedel som någon annan blandat till, säger Maria. Det är också något av det första man lär sig på utbildningen, jag har sett det som en grundpraxis.

Så här står det i Socialstyrelsens föreskrifter om läkemedelshantering, kapitel 4 1 §: En sjuksköterska, läkare eller tandläkare som iordningställt ett läkemedel har själv ansvaret för administreringen av läkemedlet till patienten. Undantag får göras om det är nödvändigt till följd av tekniska krav, sterilitetskrav eller liknande. Andra regler kan också gälla om det inte är en slutenvårdsavdelning, men det var den avdelning som Maria arbetade på.



När hon pressade på för att få till en ändring blev svaret inte det hon väntat sig.


— De sa att de alltid har gjort så här och att man gjorde likadant på hela sjukhuset. Dessutom hade verksamhetschefen godkänt det, säger Maria.


Under sommaren fick avdelningen uppdaterade riktlinjer från Läkemedelsverket, där det bland annat fanns en passage som sade att den tillblandade antibiotikan skulle administreras direkt. I de dokument som lades ut i läkemedelsrummet på Marias avdelning säger hon att den meningen hade strukits över.


Maria bestämde sig för att inte följa avdelningens lokala rutiner, som de kallades. Hellre kasserade hon den antibiotika som blandats till hennes patienter och blandade sin egen som hon gav direkt.


— Det är inte patientsäkert annars, säger Maria. Dessutom stod det klart och tydligt i Fass att läkemedelstillverkaren inte kunde garantera stabiliteten i antibiotikan om den fick stå för länge.



I första hand ansåg Maria alltså att patientsäkerheten äventyrades, men det finns ytterligare en problematisk aspekt. Om något går fel är det svårt att avgöra var i händelsekedjan ansvaret ligger, vilket skapar en osäker arbetssituation för de sjuksköterskor som är inblandade i antibiotikahanteringen.


I augusti skedde just det. En patient fick dubbelt så mycket antibiotika som ordinerats, eftersom den sjuksköterska som blandade till lösningen gjort ett misstag. Sjuksköterskan som sedan gav läkemedlet dubbelkollade inte ordineringen, och fick också ta ansvaret för att det hade blivit fel. Man ansåg att hon borde ha kontrollerat blandningen innan hon gav den. 


Händelsen togs upp på en arbetsplatsträff, APT. Då påpekade Maria att situationen hade kunnat undvikas om personalen inte blandar till varandras läkemedel. Men kollegerna höll inte med om att det var avdelningens egna rutiner som var problemet.


— De tyckte att vi måste kunna lita på varandra, samtidigt som de sa att det var oansvarigt att inte dubbelkolla blandningen, säger Maria.



Maria tog inte kontakt med Vårdförbundet, men uppger att skydds­ombudet var med på APT:n då man diskuterade misstaget med den dubbla antibiotikadosen. Men inte heller från henne tycker Maria att hon fick stöd för att avdelningens rutiner var osäkra för både patienter och personal. I dag säger skyddsombudet att hon inte upplevde det som att kritiken mot rutinerna gav upphov till någon direkt konflikt på arbetsplatsen.


— Vi hade en diskussion och Maria var delaktig i den. Nu har rutinerna ändrats sedan den 1 oktober, säger skyddsombudet.


Det stämmer att sjuksköterskorna inte längre får blanda antibiotika till varandra. Enhetschefen på Marias avdelning säger att man tidigare följt samma rutiner som på infektionskliniken, den avdelning på sjukhuset som hanterar mest antibiotika. 


— Vi har följt de rutiner som vi har fått från infektionsläkarna, liksom resten av sjukhuset. När de nya riktlinjerna skickades ut i början av sommaren blev det för mycket att ändra på avdelningens rutiner direkt, så vi gjorde det efter semestern i stället. Nu har vi gjort det och jag förstår inte varför man vill skriva om det, säger hon.

När hon får frågan om hur det kom-mer sig att synen på att blanda till varandras läkemedel skiljer sig åt mellan olika sjukhus hänvisar hon till avdelningens verksamhetschef. Han tycks i sin tur närmast förvånad när han får frågan om varför avdelningens rutiner avvikit från riktlinjerna.


— Vi har följt samma rutiner som man har på infektionskliniken, som har störst erfarenhet av antibiotikahantering, säger han.



Vårdfokus har sökt infektionsklinikens verksamhetschef Rolf Östlund på både mejl och telefon, men inte lyckats få något svar. 


Mats Vendelius är inspektör på Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, och han är klar i sin bedömning:


— De har inte följt bestämmelserna. Har du iordningställt ett läkemedel då ska du administrera det själv. I läkemedelsföreskrifterna framgår tydligt vilka undantag som kan göras från den regeln, om du till exempel står sterilklädd för operation eller liknande, men de gäller inte här.


Han anser att det är ett allvarligt avsteg från Socialstyrelsens föreskrifter, som är en speciallagstiftning och som sådan är mer styrande än andra lagar. Eftersom rutinerna numera följer föreskrifterna öppnar Ivo inget ärende i fallet, men de har kontaktat chefsläkaren Annsofie Sommer på Universitetssjukhuset i Linköping för att försäkra sig om att rätt rutiner gäller på alla avdelningar.



När Vårdfokus ringer upp har Sommer hunnit gå igenom protokollen för sjukhusets egenkontroll. Där framgår att Marias avdelning samt infektionskliniken 2014 haft rutiner där man inte kräver att samma sjuksköterska som blandat till ett läkemedel också måste administrera det. I år anger Marias avdelning att det ändrats. Det står inte när på året frågan ställts. På infektionskliniken fortsätter man med samma rutiner. Annsofie Sommer hänvisar då till att ledningen begärt tydliga lokala riktlinjer för ansvarsfördelning och tillvägagångssätt, vilket Socialstyrelsens föreskrifter kräver om undantag ska göras från huvudregeln. Vad det är för särskilda krav, tekniska, sterilitetskrav eller liknande, som gör att infektionskliniken väljer att frångå föreskrifterna framgår inte. 



Trots sjukhusets egna årliga kontroller hävdar Maria att hennes avdelning i minst två år har frångått huvudregeln om att samma person ska blanda och administrera läkemede

— Det är givetvis inte bra, säger Annsofie Sommer.


Varför cheferna på Marias avdelning har hänvisat till infektionskliniken vet inte Annsofie Sommer, då det finns en läkemedelsgrupp som ansvarar för att ta fram riktlinjer som ska gälla hela regionen.


Även Mats Vendelius på Ivo tycker att det är märkligt att Marias chefer hänvisar till infektionskliniken.


— Varje verksamhetschef har ansvar för att se till att man följer föreskrifterna i deras verksamhet.

Text: Caroline Widenheim