Birgitta Kulling, varför skrev ni den här boken?


— Vi ville bevara en del av vår kvinnohistoria. Unga människor kan säkert inte föreställa sig att det kunde gå till så här under en yrkesutbildning. Vi levde i en sträng matriarkalisk internatskola och utbildades i en patriarkalisk sjukhusmiljö. 


Ständiga åthutningar från äldre sjuksköterskor, krav på att presentera fästmannen för rektorn och klosterliknande förhållanden på elevhemmet — ifrågasatte ni de stränga reglerna?


— Nej, tidsandan gjorde det omöjligt. Varje protest skulle falla tillbaka på oss själva. Vi neg, teg och knöt näven i fickan. Privat försökte vi kringgå reglerna.

Ser du några fördelar med den tidens utbildning?


— Jag var 19 när jag började som elev. Det var bra att få mat och husrum och att direkt tillhöra ett kamratgäng när man kom till en ny stad. Vi tillhörde personalstaten, och arbetade praktiskt ute på avdelningarna omväxlande med läkarföreläsningar. Vi lärde oss yrket från grunden. 


Vad tänker du om arbetsvillkoren som väntar de sjuksköterskor som utexamineras i dag?


— Det är så specialiserat. Helhetssynen är borta. Omvårdnaden får stå tillbaka för det medicin-tekniska och all datadokumentation. Dålig organisation, stress, oregelbundna arbetstider, studieskulder och låg lön. I dag finns det dock karriärmöjligheter som att doktorera i omvårdnad och även befordras till professor. 

(Boken kan beställas från: birgitta.kulling@telia.com)