Det finns en scen i filmen Jag är nyfiken gul, där en mycket ung Lena Nyman intervjuar hemvändande Spanienresenärer. Udden i blixt­intervjuerna på flygplatsen är inte att ta miste på. Nyman är arg, riktigt heligt förbannad. Det är härligt att se. 


Spanien, på den tiden styrt av general Franco, var ett populärt charteresmål. Fattigare än i dag men med samma inbjudande stränder. 


”Skäms du inte över att åka ner till en diktaturstat?” frågar Nyman. ”Om jag skäms för att åka ner? Nej, varför det?” svarar en av de intervjuade männen. ”Man åker ju dit för att bada och vila, man ska inte blanda in politiken i det”, ursäktar sig en kvinna.



På senare tid har jag funderat över den där filmscenen. Jag har svårt att se den kopieras i dag. Att en journalist med kamerateam sticker ut till Arlanda och haffar anländande resenärer från Dubai, Thailand eller Egypten med kritiska frågor.


I det upplysta Sverige undviker vi att köpa en extra plastpåse för att spara miljön. Vi reser kollektivt när vi kan. Vi undviker saker som inte är bra för oss, gör etiska val i charkdisken. Vi har miljömärkta tvättmedel, rättvisemärkta kläder och kravmärkt mjölk. Vi svenskar vill göra bra val. Vi är goda människor. Det är i alla fall en del av vår självbild.


När det kommer till solsemestern försvinner lite av omvärldsanalysen. Vi tycker nog att vi har rätt att lägga våra surt hopsparade slantar vart vi vill. Dessutom är det så många som gör lika­dant. Att kritisera någons resmål är lite tabu. Det blir liksom plötsligt väldigt personligt.



Jag sitter själv och planerar för mitt snarliga semestrande. Har redan börjat sätta små kryss i taxfreebroschyren, köpt nya badbrallor och växlat pengar. Jag tänker så här: jag vill ha sol men också mänskliga rättigheter. God mat men även demokrati. Jag vill ha bra hotellstandard men även att resmålet ska vara tryggt. Jag vill kunna krama min kille utan att få taskiga kommentarer. Jag vill inte gynna regeringar som förtrycker sitt folk. Jag vill ha semester men den ska vara schysst.


Dags för turistbranschen att ta sig själv i kragen och börja kravmärka sina resmål? Man kan tycka att det är researrangörernas ansvar att undvika olämpliga destinationer, men ansvaret ligger också hos oss konsumenter. Förmodligen framför allt hos oss. Här styr pengarna. Det fina i kråksången är att sol och bad finner man på många platser. Vi konsumenter kan välja och våra val och våra pengar spelar roll.