När det var dags att lämna in den senaste laborationsrapporten satt Sam Dysting uppe sista natten och kämpade mot deadline, igen. Han läser nu sista terminen på biomedicinska analytikerprogrammet vid Karolinska institutet i Stockholm och det är inte första gången han inte hinner granska en rapport ordentligt före inlämningen med sämre slutprodukt som följd.

— Att jag prokrastinerar leder till att jag blir stressad. Det gör också att jag är mindre benägen att hjälpa andra, säger han.

Ibland hör hans klasskompisar av sig och ber om hjälp, men då räcker inte tiden till annat än att bli klar själv.

Däremot är Sam Dystingsuppskjutarbeteende be-gränsat till individuella skolarbeten.

— Om det är ett grupparbete vill jag inte förstöra för de andra. Då är jag helst först med att göra klart min del och jag gör gärna mer än de andra i gruppen, säger han.

Den kritiska punkten för honom är att komma i gång. I stället slösurfar han eller kollar på film eller serier.

Angelica Kron som läser till sjuksköterska på Sophiahemmet berättar att hon ofta är inne på facebook, lagar mat eller till och med städar i stället för att plugga. Städning, menar hon, går både fort och ger ett synbart resultat.

— När jag läser till en tenta kan jag plugga hur mycket som helst. Men det sitter ju i hjärnan så det jag lär mig syns inte konkret förrän jag får tillbaka tentan, säger hon.

Just nu har Angelica Kron verksamhetsförlagd utbildning och hon upplever att det är ett uppsving för pluggmotivationen.

— Jag är mindre motiverad när jag vet att jag kommer att behöva kunskapen, men inte när. Jag prokrastinerar mindre när jag förenar teorin med praktik. Det är lättare att koppla ihop varför teorin är viktigt då.