Låter bekant? Jodå, häromåret var det Region Skåne som inte förmådde betala ut korrekta löner. En del sjuksköterskor fick noll kronor i lön vissa månader. Efter ett drygt år började man diskutera att vända sig till kronofogden för att driva in lön som inte betalats ut. 


Arbetsgivaren kallade problemen för ”barnsjukdomar”. Personaldirektören i Region Skåne försäkrade att man jobbade ”febrilt” för att rätta till misstagen, men att ”problemen kan ta upp till två år att helt komma till rätta med”.


Du har hört det massor med gånger: ”Barnsjukdomar” har blivit ett stående uttryck när nya system landar i ditt knä. 
Samma sak sas om det lika skandalösa läkemedelssystemet Pascal. Och om journalsystemet PMO, också i det olyckliga Skåne.



Jag må vara petig. Men verkliga barnsjukdomar — sådana som barn faktiskt får — är i de flesta fall över på ett par veckor.


Den läkare som skulle ta två år på sig att behandla vattkoppor skulle med stor säkerhet inte vara läkare särskilt länge till. (Ingen av de ansvariga för de ovannämnda svårigheterna har dock, såvitt meddelats, behövt överväga en annan karriär.)


Barnsjukdomar drabbar också slumpmässigt och oförskyllt: det finns ingen försummelse hos föräldrar som gör att barn får tredagarsfeber. Slutligen är flera av dem nu mycket sällsynta eftersom man har funnit effektiva metoder (vaccination) för att förhindra att de bryter ut.



It-system, däremot, blir inte dåliga för att de oturligt smittas av något osynligt. Det beror på att man medvetet struntat i kända och effektiva metoder för hur de ska utvecklas och införas, och beprövad erfarenhet för hur man minimerar risker och skadeverkningar.


Den kunskapen är visserligen yngre än kunskapen om vaccination, men har ändå gott och väl 40 år på nacken.


Visst är det svårt att få system perfekta med en gång. Att använda en process med testperioder, återkoppling från användarna och stegvisa förbättringar är ett beprövat sätt att skapa bra lösningar.


Men i de fall man tillgriper undanflykten ”barnsjukdomar” ser vi just motsatsen: brådska, ingen testperiod, massivt införande på bred front, försummad användarmedverkan, nedskuren utbildning.


Så kan vi få slippa den metaforen i fortsättningen?


Det hela liknar nämligen mera grav vanvård av barn — än barnsjukdomar.