Hittills i år har sex sjuksköterskor från sjukhuset begett sig västerut. Ersättare har till sist kunnat rekryteras, men befintlig personal har också fått gå upp i arbetstid.

— Varje dag är jag nervös för att någon ska vara sjuk eftersom det inte finns några vikarier att kalla in, säger Rima Mainonienė som är chefssjuksköterska på kirurgen och ortopeden.

I dag är medelåldern på Pasvalyssjukhuset 50 år för sjuksköterskorna. Rima Mainonienė närmar sig pensioneringen men kanske kommer hon att övertalas att jobba längre. Läkarbristen, som pågått längre, har lett till att läkare jobbar kvar även efter att de fyllt 80.

Huggsexan om personalen som EU:s fria rörlighet ger är svår att klara för den tidigare Sovjetstaten Litauen. Sjukhusdirektören Rolandas Rastauskas suckar när han berättar om en sjuksköterska som flyttat till Norge. Där får hon fem gånger högre lön och jobbar hälften så hårt. Men han har en idé.

— På Sovjettiden behövde vi jobba tre år på något litet sjukhus på landet innan vi kunde flytta vidare. Varför inte införa något liknande i dag? Det är ju faktiskt litauiska staten som betalt det mesta av utbildningen, då kan väl staten också få bestämma att de åtminstone jobbar några år i landet, säger Rolandas Rastauskas.

Men att inskränka den fria rörligheten strider inte bara mot EU:s grundregler, det är också extremt känsligt eftersom det för tankarna till Sovjettidens förbud att lämna landet. Och samtidigt som friheten att byta land ger landet problem står EU-fonder för en fjärdedel av statens budget.

Som inflyttningsland står sig Litauen illa i konkurrensen. Även från länder i öst lockar de rikare EU-länderna. Till exempel ukrainare och vitryssar hoppar över låglöneländerna i Baltikum och beger sig direkt till andra delar av Västeuropa när de lyckas få arbetstillstånd i EU.

Pasvalyssjukhuset gör i alla fall Rima Mainonienė stolt. Hon visar runt på en fräsch avdelning som inte skiljer sig nämnvärt från liknande i Västeuropa. Men det finns en väsentlig skillnad: även bland patienterna har medelåldern ökat. För 25 år sedan var hälften av dem riktigt gamla, i dag runt 80 procent, enligt chefssjuksköterskan.

Bland annat beror det på att yngre generationer har flyttat, inte bara vårdutbildade provar lyckan i andra EU-länder. Litauens befolkning har minskat från 3,5 miljoner i början av 1990-talet till under 3 miljoner i dag.

— Fler äldre patienter innebär en tyngre vårdbörda, det har också bidragit till flykten av sjuksköterskor, tror Rima Mainonienė.

Men huvudskälet till flytten västerut är de låga lönerna. Rima Mainonienė har 39 års arbetslivserfarenhet och har gått flera vidareutbildningar — och tjänar under 500 euro i månaden, omkring 4 600 svenska kronor.

— Jag har inte mer kvar i plånboken efter alla nödvändiga utgifter i dag än vad jag hade för 25 år sedan. Det är tur att vi har min mans pension också, på 250 euro.

Liksom de flesta litauer på landsbygden odlar hon egna grönsaker för att minska utgifterna för mat. Hon har inte haft någon utlandssemester sedan självständigheten från Sovjetunionen 1991. Dessförinnan brukade hon, maken och de tre barnen resa till platser som Georgien och Azerbajdzan för en billig penning, alla Sovjetstater.

Sjukhusdirektören håller med om att lönerna är låga, men han anser att de också har bra saker att erbjuda.

— Levnadsomkostnaderna är lägre här än i Västeuropa. Och vi har har en fin stad med bra skolor, daghem och simhallar där inträdet ligger på några euro, säger Rolandas Rastauskas.

Att locka med högre löner är omöjligt enligt honom, sjukhuset styrs helt av tilldelningen av statliga pengar. Men sjuksköterskornas fackförening anser att han bara gömmer sig bakom det argumentet.

Löneläget har varit extra dåligt sedan finanskrisen åren 2008 och 2009. Då sänktes lönerna med cirka 15 procent och man har ännu lite kvar innan man når de tidigare nivåerna. Fackföreningarna är svaga i Litauen, och sjuksköterskornas fackförbund är inget undantag. Anslutningsgraden ligger kring 30 procent.

— Det är svårt för oss att få ut budskapet att sjuksköterskorna är en extremt underbetald yrkesgrupp. Vi betraktas som hjälpredor till läkarna och möts inte med respekt. Det har hållit nere lönerna, säger vice ordföranden Aušra Volodkaitė på kontoret i Vilnius.

På Pasvalyssjukhuset har de svårt att hålla framtidstron uppe. Länge hyrde de flera möblerade lägenheter som nyrekryterade sjuksköterskor kunde få bo i gratis om de valde just deras sjukhus. Nu har sjukhuset gjort sig av med dem, lägenheterna stod bara tomma och kostade pengar.

Men staden Pasvalys satsar trots utflyttning på att renovera sitt cent­rum, tack vare medel från EU. På en husfasad kan man läsa en EU-skylt med texten: ”Vi bygger Litauens framtid.”