Få yrkesgrupper skyltar så mycket med sina namn som vårdpersonal. Namnbrickan på bröstet drar blickarna till sig, något som kan väcka glada reaktioner när förnamnet eller efternamnet påminner om jobbet.


— ”Det var ju passande” brukar patienterna säga, berättar Tomas Wård som är sjuksköterska på Enebackens äldreboende i Åkersberga.


Hans släkt består av flera vårdare eftersom hustrun Frida också är sjuksköterska, liksom brodern Johan. Kusinen Anna Wård arbetar inom landstinget.


Men alla fyra förnekar att de valde yrke efter namnet.


— I så fall skedde det på något omedvetet plan. Jag tänkte bli arkeolog som barn, säger Tomas Wård.



Sjuksköterskan Ulla Waxin är divisionschef inom landstinget i Gävleborg och det var länge sedan hon vaccinerade någon patient. Men hon är ingen 
vaccinmotståndare.


— Nej, absolut inte! Jag tycker att man ska vaccinera sig. Om inte annat har jag ett namn som förpliktigar, säger hon med ett skratt.


Hon är ingift Waxin men säger att det inte var namnet som styrde valet av make.


— Haha! Nej, jag valde min man. 
 


Florence Eddyson Hägg bär också ett tungt namn eftersom hon delar förnamn med en riktig sjuksköterskeikon. Florence Nightingale. Men det var inte det som klasskompisarna reagerade på när hon gick i skolan, utan då var det Eddyson som väckte uppmärksamhet. Det lät precis som Thomas Edison, uppfinnaren som de läste om i skolböckerna. 


— Sedan när jag blev sjuksköterska blev det så klart fokus på Florence så jag har levt med det här i många år, på gott och ont, säger Florence Eddyson Hägg.


Det är mest kolleger som reagerar, patienterna kan i stället utbrista: ”Åh, vilket vackert namn!”


Fördelen är att hon lätt blir ihågkommen. Nackdelen är att även hennes namn förpliktigar.


— Jag har ju varit tvungen att leva upp till mitt namn, säger hon.



Du har inga planer på att gifta dig med den 
svenske läkare som heter Nightingale, för att få 
rätt efternamn?


— Nej, jag är redan gift, haha! Jag vet inte ens vem han är och hoppas att han inte tar illa upp. 



Ann Tiits är barnmorska på Mama Mia i Stockholm och certifierad amningsrådgivare. Hon brukar använda sitt efternamn i jobbet och själv skämta om det när hon träffar nya mammor.


— När jag har en amningskurs kan jag säga att de ska tänka på ”tits”, det engelska ordet för bröst. Det brukar lätta upp stämningen så där i början, säger hon.



Är du trött på kommentarer om ditt namn?


— Nej. Det är inte jättevanligt att folk kopplar ihop det, man kanske ska vara lite yngre för att göra det.


Även hon är ingift, maken är från Lettland, och länge tyckte hon att namnet var jättekonstigt.


— Jag lärde känna honom när jag gick i skolan och tyckte han hade ett väldigt speciellt och krångligt namn. Sedan fick jag det själv.