I Stockholms centrum kommer oftra flera utryckningsfordon samtidigt och ljudet blir öronbedövande och ödesmättande. Även om jag vet att det oftast är mindre allvarligt än det låter så kommer tanken "är det vår tur nu?". Efter terrordåden i Paris har jag blivit lätt överkänslig för tjutande sirener.

Vi har varit relativt förskonade från större terrorbrott i Sverige även om attacken på skolan i Trollhättan kan räknas dit. Då tog vården hand om ett tiotal skadade och det råkade vara samma vecka som sjukhuset haft en stor traumaövning.

Bristen på traumaövningar är annars något som Socialstyrelsen pekar på i en nyligen presenterad rapport om svensk traumavård. Kartläggningen visar på problem, framför allt utanför storstadsområdena. Hälften av landstingen saknar till exempel garantier för att det finns transporter med helikopter eller flyg för att kunna förflytta traumapatienter.

Vårdfokus reporter har besökt Karolinska universitetssjukhuset i Solna och följt arbetet i traumateamet när larmet går om en kvinna som skadats i en trafikolycka. Omhändertagandet sker professionellt och engagerat. 

Exemplen Paris och Utöya visar att vårdpersonal, även lediga, strömmar till sina arbetsplatser vid en stor händelse med många skadade. Samma engagemang skulle helt säkert finnas även i Sverige. Det är traumavårdens samordning och resurser som bristerna finns.