Åke Neman. VF 10-16
Åke Neman. Foto: André de Loisted

Åke Neman
Anestesisjuksköterska, huvudskyddsombud på Samaritens ambulans, Sjöbo


— Det naturliga är att i första hand vända sig till sin chef. Får man inte gehör där bör man vända sig till sin fackliga företrädare. Eftersom jag själv är huvudskyddsombud tar jag först en diskussion med mina fackliga kolleger, eller eventuellt en ombudsman, om jag inte lyckas reda ut det med närmsta chef.


— Jag är inte rädd för att säga ifrån. Det har inte skett så ofta men det har hänt. Just på den här arbetsplatsen tycker jag att det är högt i tak.


— Även kontakten med läkarna går bra, både med ambulansöverläkaren som är anställd hos Samariten och de läkare vi dagligen kontaktar för konsultation via vårt regionala läkarstöd.

 

Eleonor Brännström. VF 10-16
Eleonor Brännström. Foto: Susanna Pagels

Eleonor Brännström
Röntgensjuksköterska och verksamhetsutvecklare, Landstinget Dalarna
— Jag jobbar med avvikelser och att utveckla och sprida en kultur där man rapporterar sina egna och andras misstag. Vi har fått bra genomslag med högre benägenhet att rapportera. När jag jobbar som röntgensjuksköterska på somrarna och till exempel upptäcker några strukturella fel har jag inga problem att ta upp saker med chefen, det råkade jag ut för senast i somras. Då diskuterade vi saken, det är ju så man kan täppa till luckor.

— Jag uppfattar att mina kolleger också vågar göra det, där är det viktigt att ge varandra stöd.

 

Lisbet Pallin. VF 10-16
Lisbet Pallin

Lisbet Pallin
Sjuksköterska vid Viktoriagårdens äldreboende, Kramfors
— Jag är en sådan som säger ifrån direkt, civilkurage är viktigt. Det kan handla om någon som bryter mot basala hygienrutiner eller som har ett dåligt bemötande. Först tar jag upp det med personen enskilt för att inte riskera att hen tappar ansiktet och sedan brukar vi diskutera frågan i teamet. Det är ett bra tillfälle att följa upp riktlinjer och skapa vårdplaner.

— Även om jag själv inte behövt föra fram någon allvarligare kritik till mina arbetsgivare upplever jag väldigt stor öppenhet hos chefer i den kommunala vården. Alla är måna om att riktlinjerna följs och att de äldre får ett bra bemötande.

 

Ina El-Sherif. VF 10-16
Ina el-Sherif. Foto: Anna Simonsson

Ina El-Sherif
Vice verksamhetschef, Capio vårdcentral Ringen, Stockholm
— Jag säger ifrån. Jag skulle byta jobb om det rådde en tysthets­kultur här. Som chef måste jag dessutom agera om något är fel. Hur beror på vad det gäller.

— Om det är något som allvarligt hotar patientsäkerheten gör jag en lex Maria-anmälan. Om det är en medarbetare som inte sköter sina arbetsuppgifter eller som inte passar in i arbetsgruppen har jag samtal, ibland flera och långa, med den det gäller. Ofta med stöd från en person från HR-avdelningen. Det är bra om det finns en opartisk person med, särskilt om det är känsliga ärenden som kan sluta i omplacering.