Drömmen var ett jobb på Sahlgrenska universitetssjukhuset, men efter att ha nekats ingångslönen 25 000 kronor i månaden tänkte hon om.


— Jag har alltid vetat att det är inom akutsjukvården jag vill arbeta, men jag tänkte strategiskt och valde ett jobb i kommunen under sommaren. Jag vet att många prioriterade en god arbetsmiljö eller en bra chef och därför accepterade sjukhusens lägre ingångslön. Jag ville ha både och, säger hon.



Under vårens anställningsintervjuer på Sahlgrenska mötte Anna Tiselius chefer med en ganska njugg inställning till hennes lönekrav. Irriterad märkte hon att många var styrda av personalavdelningen och saknade riktigt inflytande över lönesättningen. Lika irriterande var det att hennes arbetslivserfarenheter vändes och vreds på tills de inte verkade vara värda så mycket.


Hon erbjöds en ingångslön på 24 700 kronor och tackade nej. I kommunen fick hon 29 000.



När sommaren var över sökte Anna åter jobb på Sahlgrenska. Den här gången erbjöds hon 25 200 kronor och beskedet: ”kommunen har en annan budget”. 


— Det kändes okej. Men får jag inte en god löneutveckling kommer jag att överväga att byta arbetsplats. Jag kan bli lite fundersam över kraven för god löneutveckling; man ska göra sitt jobb väldigt bra och dessutom utveckla verksamheten. Det kanske jag klarar, men det är högt ställda krav om arbetet är så pressat att man knappt hinner med sina dagliga arbetsuppgifter, säger Anna Tiselius.