Det var det budskap som Vårdförbundet förde fram under den internationella IFBLS-kongress som nyligen hölls för biomedicinska analytiker 
i Kobe i Japan.


— På den förra världskongressen talade jag om samma sak, men det var som att prata rakt ut i luften. Den här gången var intresset för biomedicinska analytikers roll inom den personcentrerade vården desto större, säger Vårdförbundets förbundsombudsman Anne Berndt.


Hon och förbundsstyrelseledamoten Michelle Dobos Sandell hade med sig en poster som visar hur mycket bättre vården kan bli om biomedicinska analytiker finns med i vårdteamen.


— Flera personer från andra länder som jag pratade med på kongressen instämmer i den bild vi själva har, att biomedicinska analytiker ofta inte aktivt visar vilka kunskaper de faktiskt har utan i stället finner sig i rollen att utföra vad andra säger till dem att göra, säger Michelle Dobos Sandell. 



Hon anser att vården skulle tjäna på att biomedicinska analytiker tar ett steg fram och talar om vilka undersökningar som, enligt dem, skulle tjäna patienten bäst. Hon tar upp ett fall med en man som skickades till den klinisk-fysiologiska avdelningen för att få ett arbets-ekg utfört. Problemet var bara att hans ben var amputerade, vilket omöjliggör undersökningen, eftersom det krävs att patienten ska kunna trampa runt på en träningscykel.


— Hade den biomedicinska analytikern varit med i vårdteamet, eller fått mer information om patienten i förväg, hade ett arm-arbets-ekg kunnat beställas och förberedas. I stället fick patienten vänta i flera timmar innan undersökningen till slut kunde genomföras, säger Michelle Dobos Sandell.


Genom att biomedicinska analytikers kunskaper och erfarenheter inte tas till vara i vårdteamen blir resultatet, enligt Anne Berndt och Michelle Dobos Sandell, inte bara att det slösas med resurser utan också att behandlingar blir fel eller fördröjda, vilket leder till onödigt lidande för patienter. Men det gör också att 
såväl patienter som anhöriga blir besvikna på vården.