Ungefär lika många män väljer att bli sjuksköterska i dag som för 20 år sedan. Att inte mer har hänt kan bero på att sjuksköterskeyrket är slitigt och relativt lågavlönat. Det kan också bero på att män i omvårdande yrken ställer till med genusyrsel.



Termen är Henrik Erikssons, sjuksköterska, professor vid Röda korsets högskola och maskulinitetsforskare. Han berättar om den yrsel som sattes i gång av Allan Härsing — den första mannen i Sverige som utbildade sig till sjuksköterska. Det var i början av 1950-talet och i Dagens Nyheter kallades han för ett aprilskämt.


Män som söker sig till den mer omvårdande delen av sjuksköterske­yrket går fortfarande utanför normen för vad en ”riktig man” är. Att ställa till med genusyrsel kan kosta på. Så länge det som förknippas med kvinnor har lägre status än det som förknippas med män kommer männen, för att ha självkänslan intakt och manligheten i ordning, att söka sig till specialiteter som stärker deras identitet. 


— För att bli bekräftad i sin mansroll kan de välja en mer teknisk inriktning, som anestesi eller ambulanssjukvård. Att välja det intima, som en mer relationsinriktad omvårdnad, är mer utmanande för mansrollen, säger Henrik Eriksson.


När män väljer yrken som bygger på närhet och intimitet utmanar de samhällsstrukturen. Och sin omgivning. Men att våga göra sådana val utvecklar individen, och så småningom kollektivet. Henrik Eriksson jämför med kvinnor som bryter könsbarriären och väljer mansdominerade yrken.


— Kvinnor som har brutit mot den traditionella kvinnorollen har blivit förebilder som kvinnokollektivet vunnit fördelar av. Detsamma kan inte sägas om män som väljer kvinno­dominerade yrken, trots att de gör mycket för mansrollen.



Män som väljer att bli sjuksköterska gör mer för mansrollen än för yrket. Det är Henrik Eriksson övertygad om. Män som jobbar med sina känslor kan göra skillnad i samhällsdebatten.