Mestadels håller hon till i ett trångt kontor där skrivbord, datorer, 
stora bildskärmar, en rejäl ultraljudsmaskin och en undersökningsbrits slåss om utrymmet. Hit, till specialistmödravårdens blodflödesrum i Lund, kommer mammor med riskgravi-
diteter från hela södra Sverige för 
att få kontrollerat hur deras foster mår.


Ultra­ljudsdopplern använder Ann Thuring för att registrera blodkropparnas hastigheter i navelsträngsartären. Hennes bedömningar är ofta avgörande för hur man ska gå vidare med en riskgraviditet. Ibland måste även väldigt unga foster räddas till livet om moderkakan inte fungerar som den ska.


Efter att noga ha försökt förklara hur ljuden skiljer sig åt beroende på flödet i navelsträngsartären reser sig Ann från stolen och går fram till ett inramat svartvitt fotografi. Det står på en av hennes belamrade hyllor. På bilden syns tre händer vilande i varandra, underst pappans, däri mammans och överst en pyttliten hand tillhörandes en gosse som vid födseln vägde ynka 600 gram. 


Lite längre bort står en annan ram, med färgfotografier på pojken som nu hunnit bli tio år. Han åker snowboard och står på händer som vilket annat barn i den åldern.


— Jag brukar visa dem för kvinnorna som kommer hit, för att ge dem hopp och tala om att det faktiskt brukar gå riktigt bra även för de här små barnen, säger Ann som trots att hon arbetat med riskgraviditer i 40 år hittills aldrig tröttnat på att gå till jobbet. 


När Ann Thuring i mitten av 1970-talet började på kvinnokliniken i Malmö fanns det inga dopplerultra­ljudsmaskiner inom kvinnosjukvården. När de så småningom kom, stora som hus, krävdes att man noga lyssnade till, och ställde in, de ljudsignaler som sändes ut för att optimera kvaliteten på undersökningen.


Så småningom började hon fundera på om man inte skulle kunna utnyttja det där susande, vinande ljudet som dopplersignalerna ger ifrån sig. Hon hade märkt att ljuden från två olika foster kunde låta väldigt annorlunda, trots att kurvorna på skärmen såg exakt likadana ut.



Efter otaliga försök på såväl djur som mammor disputerade hon förra året på en egen metod för analys av just dopplerljudet. Hennes studier visar att med metoden går diagnosen att förfina ytterligare, vilket är av stor vikt för att bestämma när ett foster som hämmats i tillväxten ska förlösas.


Ann och några kolleger har tagit patent på metoden och för nu diskussioner med tillverkare av ultraljudsutrustningar om att bygga in den i maskinerna.