… Ulrich Stoetzer, med dr, psykolog och sakkunnig inom området organisatorisk och social arbetsmiljö på Arbetsmiljöverket?


– Den kan bli ett stöd i och med att den tydligt tar upp vilka faktorer som ska jobbas med i samverkan för att komma åt problem på arbetsplatsen. Jag förstår att skyddsombuden befinner sig i en tuff verklighet och föreskriften kommer inte att ändra något som i ett trollslag. Men den kan vara ett stöd i det långsiktiga arbetsmiljöarbetet, något att hålla fram i möten med arbetsgivaren.



Enligt föreskriften ska resurserna anpassas efter kraven i arbetet. Vad händer om inte arbetsgivaren gör det?


– Den här föreskriften skiljer sig inte från andra. Brister arbetsgivaren kan skyddsombud skicka en 6:6a-anmälan till Arbetsmiljöverket. Det kan leda till krav vid en inspektion, förelägganden om inte kraven följs och utdömande av vite. Diskussioner om en sanktionsavgift fördes under arbetet med föreskriften, men för att de ska kunna utdömas måste gränsen för när man inte nått upp till en regel vara skarp och allmängiltig. 



Saknar du något?


– Inte som jag ser det nu. Föreskrifteen trycker på vikten av systematiskt arbetsmiljöarbete vilket innebär att förebyggande av ohälsa inte är något som ska ske separat. Om arbetet med organisatoriska och sociala risker integreras i det ständigt pågående arbetsmiljöarbetet minskar risken för ohälsa.



Vad säger du till skyddsombud som ser föreskriften som en rekommendation?


– Att den inte ger rekommendationer utan ställer krav på arbetsgivarna. Hur det exakt ska gå till uttalar vi oss däremot inte om eftersom det handlar om så många olika arbetsplatser. Vår uppgift är inte att styra hur arbetsmiljöarbetet ska gå till, men föreskriften ställer absolut krav på att det ska göras. En vägledning med förklaringar och exempel kommer att ges ut i mars eller april.