Sektionsledaren Beatrice Carlsson tog en bild på förbättringstavlan i personalrummet. Under rubriken Veckans sol stod det: ”Det är ett halvår sedan vi bältade.” Hon la ut den på en Facebooksida för en sluten grupp där den fick stor spridning. En av dem som såg bilden har själv varit patient inom psykiatrin och utsatts för tvångsvård. Hon blev så glad över budskapet att hon gick upp till avdelning 242 och gav personalen tårta och ett egenhändigt utformat diplom.


— Vi blev väldigt berörda av hennes besök. Det kändes stort att bli tackad av en person som själv upplevt tvångsåtgärder, och att få höra att vi är banbrytande inom svensk psykiatri, säger Beatrice Carlsson.



Hon började inom psykosvården direkt efter sin sjuksköterskeexamen 2010 och det dröjde inte länge innan hon fick vara med om en bältesläggning.


— Det är den absolut värsta delen av mitt jobb. Det är ett trauma för patienten att bli bältad, men det är svårt för personalen också.


Bältesläggning är en nödåtgärd. Något personalen på psykosavdelningen ser som en sista utväg när en patient blir hotfull och våldsam. Så var det tidigare också, men nu har sträckan dit blivit längre. Utan att de gjort något mer revolutionerande än lärt sig vikten av att lyssna och bekräfta i stället för att börja med en åtgärd.


— Vi gör det vi gjorde förut — men mer. Vi pratar mer med patienterna, vi lugnar dem och informerar bättre. Berättar tidigt vad som väntar under vårdtiden, om tider hos läkare, om mediciner och injektioner, säger Beatrice Carlsson.



Genom att göra patienterna mer delaktiga i vården dämpar de deras ångest och skapar därmed en god cirkel. Om en patient är hotfull och börjar skrika och måste läggas i bälte blir andra patienter oroliga. När de lyckas avvärja det hotfulla med lugnande samtal minskar frustrationen på hela avdelningen.


— När vi säger till en patient som mår dåligt och skriker: ”vi går in på ditt rum och pratar”, vet de andra patienterna att det är så de blir omhändertagna om oron eller ångesten skulle ta över. Det lugnar dem.


Onödiga regler har tagits bort och personalen gör sitt yttersta för att möta patienternas önskemål. Det kan handla om att de får välja vem som ska ge en injektion. Eller att få vara arg, kasta en mugg och skrika på personalen.


— Det är viktigt att göra det så säkert som möjligt gentemot både patienter och personal, men vi får inte glömma bort att den som är utåtagerande mår riktigt dåligt. Att då lägga i bälte tror jag kan förstöra en allians och förlänga vårdtiden. 



Tvång är inte bara bältesläggning, det kan också vara fasthållning vid injektioner och begränsning till rummet. De har begärt ut statistik över hur ofta tvång har använts och siffrorna visar att avdelningen under flera år successivt lyckats minska alla former av tvångsåtgärder.


Enligt Beatrice Carlsson satsar klinikledningen på personalen och ger dem de rätta verktygen. Bland annat har all avdelningspersonal fått gå en tredagarskurs i interaktivt bemötande. Det handlar om kommunikation och konflikthantering i förhållande till personer med kognitiva funktionsnedsättningar.


För henne som sektionsledare är det viktigt att målet minskade tvångsåtgärder är samtligas — inte bara hennes och chefens. Därför har de varit noga med att informera och få med sig hela personalgruppen.


— I början fanns en viss rädsla hos en del av personalen att de skulle stå där med en våldsam patient och känna sig ifrågasatta om de måste ta till bältesläggning. Men vi litar på varandra och vi kommunicerar mer med varandra nu. Om jag blir rädd vet jag att det finns kolleger som rycker in. 


Beatrice Carlsson frågar sig till och med vad som är hönan eller ägget: våldsam patient och därmed osäker personal? Eller tvärtom?


ETT NATIONELLT PROJEKT

Personal från avdelning 242 har varit med i Sveriges kommuner och landstings projekt Bättre vård mindre tvång som pågick mellan 2010 och 2014. Enligt SKL har projektet lett till att en stor del av den psykiatriska heldygnsvården har förbättrat patientbemötandet och lyckats minska behovet av tvångsåtgärder.

Paradoxalt nog visar den senaste statistiken från Socialstyrelsen att samtliga tvångsåtgärder har ökat under perioden 2011 till 2014. Bland annat har antalet bältesläggningar stigit med över 40 procent i hela landet. Men enligt både Socialstyrelsen och SKL beror siffrorna på att landstingen blivit bättre på att registrera tvångsåtgärder sedan det nationella projektet startade. Majoriteten av de deltagande psykiatriska enheterna upplever att användandet av tvångsåtgärder har minskat.