Hur klarar den som har ett vårdande yrke att se allt lidande och död utan att stänga av sina känslor och bli cynisk och likgiltig? Vad är det som gör att vissa orkar vara empatiska och fortsätta ge god omvårdnad år efter år, medan andra drabbas hårt av samvetsstress och utmattningssyndrom?


Författaren, själv sjuksköterska med lång erfarenhet av olika vårdmiljöer och docent i palliativ vård, beskriver hur olika strategier kan få sjuksköterskor att känna mening i omvårdnadsarbetet igen. Första steget är att erkänna och identifiera samvetsstress. Att våga säga ifrån när arbetsbördan är orimlig och man ser brister i omvårdnaden fungerar också skyddande. Det handlar om att se sitt eget yrkes värde, något som utbildningarna borde vara bättre på att förmedla, anser författaren.