Det kom Johanna Mellblom fram till när hon gick igenom hundra av barnens journaler för sin magisterexamen i omvårdnad på Karolinska institutet i Stockholm. 



Utgångspunkten var att titta på vad som gjorde att förstagångsföräld­rar i det utökade barnhälsovårds­pro­grammet i Rinkeby tog extra kontakter med bvc. 


— Oftast kan de inte språket så i stället för att ringa kommer de hit när de är oroliga för sina barn. För det mesta med enkla åkommor, säger Johanna Mellblom.


Föräldrarna behöver uppenbarligen stöd men det finns ingen instans som passar deras behov, menar hon. Inte bvc som mest jobbar förebyggande, inte akuten, inte vårdcentralen och de kan inte tala med 1177.


— Det skulle vara bra om vi exempelvis på bvc kunde ha en mottagning och remittera de barn som behöver bedömas av läkare. 



Samtidigt upptäckte Johanna Mellblom vid journalgenomgången att många barn fått en fördröjd medicinsk diagnos. 


— De barnen fanns i gruppen som sökt vård många gånger på bvc särskilt för magtarm-besvär, oftast var det allergier. Man söker vård lite här och där men ingen har helhetsbilden och journalsystemet på bvc är inte optimalt.


För att föräldrarna ska kunna söka vård på ett mer adekvat sätt på sikt, tror hon på kunskap och trygghet. 


— Föräldrarna behöver mer vägledning för att utveckla sin kompetens att ta till sig hälsoinformation och kunna fatta bra beslut för sina barns hälsa. Det tror jag att vi skulle kunna göra inom det utökade barnhälsovårds­programmet.