Om jag säger till dig att jag är rädd att flyga, vad svarar du då? 


— Att det finns många typer av rädslor, och så frågar jag dig vad du är rädd för ska hända, säger Margit Pennerup, sjuksköterskan som numera är hobby­flygare och dessutom kan bota flygrädsla.


Först blir jag lite ställd, sedan hämtar jag mig och säger: ”att vi ska krascha.”


— Vad skulle orsaka kraschen då? fortsätter Margit.


Tja — hur lång tid har vi på oss, skulle jag kunna fråga, men nöjer mig med att svara: ”brand i motorerna”. Det har hon ett bra svar på, för ett flygplan kan glidflyga så långt som 20 gånger sin höjd. Med en marschhöjd på 10 kilometer skulle det betyda 200 kilometer, eller 20 mil. Det motsvarar gott och väl sträckan Västervik och Margits hemmabas Kalmar.

Hon är 60 år och psykiatrisjuksköterska, med flygning som ett av sina stora intressen. Margit har varit privatpilot i 16 år och det var genom sitt medlemskap i Kalmars flygklubb som hon blev medveten om hur vanlig flygrädsla är.


Annars skulle man kunna tänka sig att hon själv kunde ha räknats till de flygrädda. Hon berättar om resan från Tunisien som slutade i en nödlandning — inte på flygplatsen i Malmö, där de skulle ha landat, utan på Kastrup för att det där fanns resurser att ta emot planet. 


De cirklade varv på varv ovanför den danska flygplatsen för att göra av med bränsle och vänta in säkerhetsåtgärderna. Flygplatsen stängdes av för annan trafik och passagerarna kunde se bilar med blåljusen på långt där nere. Margit hann 
tänka en hel del under den cirkelflygningen. Men i stället för att bli rädd var hennes hjärna upptagen med att försöka förutse och lösa olika problem.


— När jag såg blåljusen därnere frågade jag mig vad som kunde hända och vad jag skulle göra. Hur jag skulle kunna förbereda mig, och agera om folk omkring mig greps av panik. Jag undrade till och med vilket sjukhus vi skulle komma till om det gick illa.

De landade på de två bakre hjulen eftersom det var problem med noshjulet. Planets främre del stod upp ända tills de stod helt stilla. Då såg Margit att den stora flygplanskroppen hade manövrerats in mellan fyra stora brandbilar. Det gjorde henne helt trygg. Piloter som är så duktiga vågar man lita på. Tänkte hon.



Hon ser sig inte som en orolig typ. Förresten ser hon inte ”orolig” som ett permanent personlighetsdrag. Det skulle i så fall innebära att man inte kan komma över sin oro. Vilket man kan, det har åren som flygare och alla möten med flygrädda lärt henne. Det var efter ett sådant möte hon beslutade sig för att börja med sina kurser.


— Det finns de som ger bort en flygupplevelse 
i födelsedagspresent, och en gång kom en kvinna till klubbens ”Spaka själv-dag”. Hon var så rädd att hon skakade och grät och jag tänkte: 
”så här kan vi inte ha det”. Jag pratade med henne i 20 minuter, berättade om vad som fanns i planet och hur allt fungerade, sedan flög hon med en flyg­lärare. När de var nere igen var hon euforisk.



Egentligen förvånar det Margit att kunskap är så orosdämpande. Beskrivningar av instrumentpanelen, hur planet svänger och rätar upp sig vid hård vind, varför turbulens uppkommer och att det är ungefär lika farligt som att åka på en guppig väg. Fast obehagligare — men det tycker inte Margit. 


Hon avråder från alkohol och Sobril som ångestdämpare.


— Absolut inte. Du blir bara avtrubbad och lär dig inte att ta kontrollen över din rädsla. Hjärnan kan luras och få dig att tro att du är rädd. Stress före flygningen, sömnbrist, brist på näring — det är sådant som kan orsaka svettningar och hjärtklappning och då kan du börja tänka: ”Jag håller på att bli rädd.”



Man räknar med att upp till omkring 25 procent av oss känner allt från oro till riktig dödsångest under flygning. Även om Margit inte anser att det finns en orolig sort berättar hon att det oftast är kvinnor som går hennes kurser. 


— Det är verkligen att generalisera, men de som ligger i riskzon för utbrändhet har en lägre tolerans för stress än andra. Kvinnor som är högpresterande, med höga krav på sig själva och som är vana vid, och beroende av, att själva ha kontrollen. Kvinnor som vill kunna allt själva. Att kvinnor är överrepresenterade kan å andra sidan bero på att män inte vågar erkänna sin rädsla.