Lyra och Dingo blir av med sina koppel. Med varsin lycklig rivstart får de vårgruset att ryka. Hundarna är i alla fall pigga.


Lydia Benson brukar ha lätt för att sova på dagen. Men det är svårare nu när vårsolen sipprar in bakom rullgardinen. Hon är mitt i en nattvecka, fast hon egentligen är schemalagd på dagen. Cheferna var angelägna den här gången också. 


— Någon måste ta nattpassen. Hur ska det annars gå till?


Arbetsgivare runt om i landet tar nu till alla möjliga nödlösningar för att klara bemanningen dygnet runt när sjuksköterskor flyr tunga stressiga arbetsplatser med mycket nattarbete.


Lydia Bensons arbetsplats, en kirurgisk akutvårdsavdelning på Universitetssjukhuset i Linköping, är ett exempel.

Hög personalomsättning och bristen på erfarna kolleger gör att få kan dela på nätterna. När hon själv hoppar in finns det ingen som gör hennes jobb dagtid och det innebär bland annat att finnas till stöd för alla unga nyutbildade sjuksköterskor som passerar kliniken. Ibland i tårar.


Hon upplever att det finns en förväntan på personalen att jobba mer än 100 procent och ställa upp när det behövs. Och det gör det ofta.



Lydia Benson svänger in på stigen intill åkrarna. Två svarta nosar sniffar sig fram genom ljusgrönt gräs och möts i en blöt puss. 


Två andra som just nu också nosar på varandra är Vårdförbundet och Sveriges kommuner och landsting. Tillsammans ska fackförbundet och arbetsgivarorganisationen SKL jobba fram — och bli överens om — ett centralt avtal för nattarbete med så pass bra villkor att fler ska vilja jobba natt och kunna göra det med hälsan i behåll. Det här är komplext och blir inte lätt, betonar ansvariga från båda håll. Därför gäller det att känna in varandra och tassa lite försiktigt i början. Samarbetet har därför startat med en genomgång av forskningsläget kring arbetstid och hälsa.


— Forskning är det svårt att ha olika åsikter om, men det kommer vi säkert att ha längre fram, säger Vårdförbundets förhandlingschef Annelie Söderberg.



Vi är tillbaka i Östergötland på hundpromenad, där Lyra och Dingo rusar fram förbi blåsippor och scilla. 


Hundägaren och specialistsjuksköterskan Lydia Benson berättar att hon i slutet av förra året fick gå in till sin chef och skriva under 
ett papper som gav henne rätt till bonus för arbete på obekväm tid. I en bukett av åtgärder för att locka sjuksköterskor att stanna kvar i dygnet-runt-verksamheten har Region Öster­götland, förutom bonusar, även tagit med högre löner.


I beslutsunderlaget till regionpolitikerna står det att det är brist på återhämtning för personalen och att den dåliga arbetsmiljön kan bli farlig för patienterna. 



Det verkar ha blivit uppenbart för fler än Lydia Benson och hennes kolleger att det måste bli en förändring. Vårdförbundets förhandlingschef Annelie Söderberg ser en viktig attitydförändring hos SKL, att arbetsgivarorganisationen äntligen håller med om att det finns problem med nattvillkoren och att dessa måste lösas. Frågan är bara hur.

Målet med Region Östergötlands bonus-satsning är att bli en attraktiv arbetsgivare dygnet runt, få medarbetare att stanna och i långa loppet få fler som delar på nätterna.

Lydia Bensons avdelning har under våren lyckats rekrytera några fler sjuksköterskor än vad som har slutat. Den tillförordnade HR-direktören Eva Granfeldt tror att den fulla effekten av bonusen kommer när den betalats ut första gången och blivit mer verklig för personalen.



Men fortfarande fylls timbanker och flexkonton med ledig tid som skulle behövas för återhämtning och vila.


— Att lägga ledig tid på hög gör ju ingen mer utvilad, säger Lyda Benson. 


Hon kan se att hennes yrkeskår själv bidrar till problemen genom att ställa upp för mycket och stötta ett system som inte fungerar. Samtidigt lämnar många sjuksköterskor hennes avdelning för att de inte känner att de kan ge den vård de vill.


Det beror inte bara på stressen. Vårdplatsbristen gör att tomma platser på avdelningen snabbt fylls på med patienter som hon som kirurgispecialist känner osäkerhet kring hur hon ska vårda. Förra natten kom en mag-tarm-patient och ett barn. För en månad sedan kom en döende patient med anhöriga från en annan avdelning bara 20 minuter innan livet tog slut.



Med hundar i närheten bryts ett allvarligt 
samtal snabbt av skratt. Lyra, den yngre och vildare, accepterar inte att få så lite uppmärksamhet. Lydia Benson rufsar henne i pälsen och tar grusvägen hem för att förbereda sig för en 
ny natt.