I Sverige är vårdskandalen i Staffordshire fortfarande rätt okänd. Men varenda britt känner till sjukhuset där över tusen patienter vanvårdades till döds i jakten på besparingar. Svårt sjuka skrevs ut på löpande band för att akuten skulle hålla ledtiderna. På avdelningarna låg de i sin egen avföring och väntade på hjälp som inte kom. Några drack vatten ur blomvaser för att inte törsta ihjäl.


Sjuksköterskorna tappade bort sin medkänsla och omtanke och trakasserade både varandra och sina patienter. Skandalen exploderade 2009 och fick allmänheten att tappa förtroendet för vårdpersonal. Fritt fall ner från piedestalen.



Därför måste nu alla landets 692 000 sjuksköterskor och barnmorskor bevisa vart tredje år att de fortfarande är lämpliga för yrket. Testet som drog i gång i april är obligatoriskt för att få behålla sin legitimation.


För Tracy Stephens är det ofattbart hur sjuksköterskorna kunde förvandlas och bli så nonchalanta. 


— Om man inte kan förändra måste man säga upp sig. Men något gott kom ur skandalen, bemanningen har blivit bättre. Arbetsgivarna förstår att vi faktiskt behövs, säger hon.


Själv jobbar hon mitt i Londons turistkvarter med utsikt över Themsen och parlamentet, långt från skandalsjukhuset i den nordvästra delen av landet. Hon är en av kardiologens erfarna klippor på sjukhuset St Thomas. Även här är tempot skyhögt. Hon jobbar bara en natt och en dag i veckan, för att få ihop livspusslet. Något liknande svenska fritis till barnen finns inte, så hennes schema styr när maken kan köra taxi. Ibland svänger han över Westminster bridge och hämtar henne efter jobbet.



Tracy vet egentligen att hon lever upp till kraven som ställs på en sjuksköterska. Hon är känd i vänkretsen för att alltid vara den som pysslar om andra. Men hon blev ändå lättad när testet gick så lätt.


Den nya omvälvande reformen kallas revalidering. Det är en kvalitetskontroll av att alla sjuksköterskor fortfarande har rätt kompetens och inställning för yrket. En rad uppgifter ska göras och en lista med bevis skickas in. I den mest omtalade delen ska omdömen om det egna arbetet hämtas in från fem personer. Det kan vara från patienter, kolleger, studenter eller chefer. Skrämmande anser en del och har satt i gång protester.


— Jag får mycket bekräftelse från patienterna, men jag kan inte be dem skriva ner sina tankar. Det tar bort fokus från deras behov och leder till mina. De ska inte behöva berömma mig. Det känns inte heller bekvämt att be kollegerna muntligen, då kanske de känner sig pressade, säger Tracy.


Hon löste det genom att skicka ut en skriftlig enkät till kollegerna, som då kunde välja om de ville delta. Svaren som droppade in blev en riktig kick för självförtroendet. 



Alla ska också bevisa att de har fått fortbildning och kan reflektera över yrkeskoden, som i grunden handlar om att alltid sätta patientens behov först. Med svenska ögon kan proceduren verka onödig och överdriven. För att inte tala om punkten där man försäkrar att man är frisk och har god karaktär.


— Här är det nödvändigt. Det är vår chans att få tillbaka allmänhetens förtroende, säger Gill Coverdale, som själv är utbildad sjuksköterska, barnmorska och distriktssköterska.

Hon jobbar med att utveckla professionen, på det kombinerade yrkes- och fackförbundet Royal college of nurses, RCN. Just nu arbetar hon intensivt med att förankra revalideringen både hos kåren och arbetsgivarna — vilket också behövs då den ska göras på de anställdas arbetstid. 



Hon och andra sjuksköterskor betonar att ett systemfel låg bakom katastrofen på Staffords sjukhus i nordvästra England. 


Sjukhusledningen hetsade fram effektivitet och besparingar, för att få bilda en statusfylld så kallad trust och därmed bli mer självstyrande. Personalstyrkan slimmades hårt. En farlig inställning med fokus på pengar spred sig: receptionister fick göra den första medicinska bedömningen på akuten, sjuksköterskor förfalskade siffror. Vården blev usel och glåporden haglade i personalen. Tills den dag då en av sjuksköterskorna, den i dag vida kända Helene Donnelly, samlade allt sitt mod och blåste i en vissla som sedan tjöt i åratal.


— Det var så sorgligt. Sjuksköterskor, barnmorskor och vårdpersonal blev så utmattade att de tappade förmågan att vårda på ett omtänksamt, kunnigt sätt. Det var tyvärr inte bara Stafford. Vi har haft andra skandaler, säger Gill Coverdale.



När väl medierna fått nys om vanvården, startade ett intensivt rapporterande. Proppen drogs ur och fram forsade patienter och anhöriga från hela landet som berättade om allt från snäsigt bemötande till missar som lett till döden. Sjuksköterskor och vårdare utmålades ofta som bovarna. Mycket behövde komma ut i det klara morgonljuset, sjuksköterskor både sparkades och dömdes. Men den brittiska pressens aggressiva bevakning fick ett pris. Sjuksköterskorna hukade och skämdes. De fortsatte slitet, men något hade slocknat.


— Jag kände mig inte längre stolt över att vara sjuksköterska och barnmorska. Det hade aldrig hänt innan, säger Gill Coverdale.



Den största av alla granskningarna efteråt, Francis-rapporten, samlade hundratals vittnesmål från anhöriga och anställda i Stafford. Utredaren kom med hela 290 förslag på åtgärder som berörde den brittiska statliga sjukvården, National health service. Alla med syfte att säkra en trygg och kvalitetssäkrad vård. Regeringen sa 2013 ja till nästan alla rekommendationer.


Efterfrågan på sjuksköterskor skenade plötsligt när patientsäker bemanning blev ett hett debattämne. Men endast Wales har infört en lag som garanterar en lägsta nivå. Där får ingen sjuksköterska ansvara för fler än åtta patienter i akutsjukvården.


Ett av rapportens krav var att skärpa kontrollen av sjuksköterskor. Legitimationen förnyades redan med ett formulär vart tredje år. Många bockade pliktskyldigt och snabbt av listan. Några kontroller från myndigheten förekom knappt. Den nya revalideringen är betydligt mer krävande. En farhåga är att vården ska förlora många av de äldre sjuksköterskorna. Signaler har kommit om att en del tänker strunta i kompetensbevisen och gå tidigare i pension.



Helene Werlevik på sjukhuset Royal Bromton i London är däremot ung och höggravid. Hon tar revalideringen på stort allvar och oroar sig för hur hon ska hinna lämna in allt till oktober. 


— Jag har det redan stressigt jämt på jobbet. Men om jag verkligen säger ifrån skulle jag nog få göra mer på arbetstid.


Hon hinner inte ta rast varje dag på lungavdelningen, utan vill hellre arbeta en aning långsammare och noggrant.


— Jag vill inte göra några misstag. Det är ju för patienternas skull som jag är här.

Revalideringen känns både bra och dålig, tycker hon. Det är bra att fortbilda sig och diskutera sitt sätt att jobba.


— När sjuksköterskor gör fel får det mycket uppmärksamhet. Man hör alltid kolleger säga ”we don´t want to get into trouble”, säger Helene Werlevik.