Den som censurerar sig själv och inte vågar tala högt om sitt missnöje riskerar att blir resignerad, visar en dansk avhandling. Forskaren Pelle Korsbaek Sørensen, vid institutionen för sociologi och socialt arbete på Aalborgs universitet i Köpenhamn, jämför den maktlöshet som tystnad kring missförhållanden leder till med moralisk stress.


— Moralisk stress är ett begrepp som i annan forskning har använts för att beskriva det dilemma sjuksköterskor upplever när de inte ges möjlighet att utföra det arbete de har kompetens att utföra. Jag menar att samma slags stress kan uppstå när anställda av rädsla för repressalier inte vågar föra fram kritik på sin arbetsplats, säger han.



Avhandlingen bygger på en enkät-undersökning som bland annat har besvarats av 1 700 anställda inom utbildningssektorn samt anställda inom stat och kommun. 20 procent svarar att de har hållit inne med kritik om arbetsförhållanden på grund av rädsla för repressalier. 15 procent känner sig ”mycket otrygga” eller ”otrygga” inför att tala med sin närmaste chef om missförhållanden.



— Tystnaden i arbetslivet kan få konsekvenser både för den enskilde arbetstagaren och för arbetsklimatet. Självcensuren kan öka risken för stress. Återhållen kritik riskerar dessutom att utvecklas till ett slags tryckkokare som i värsta fall kan explodera i okontrollerade utbrott. Det är dåligt både för individen och för organisationen, säger Pelle Korsbaek Sørensen.


Bland dem som ingår i undersökningen är mer än 70 procent offentligt anställda och därför anser han att det finns en demokratisk aspekt av brist på öppenhet.


— Det är särskilt viktigt för offentligt anställda att kunna prata fritt. Öppen­heten är viktig för det offentliga samtalet. Möjligheten att komma med synpunkter och kritik är nödvändig för att inte arbetsgivare ska missa kloka synpunkter på hur verksamheten ska kunna utvecklas och resurserna användas bättre, säger han.


Avhandlingen heter: Moralsk stress. En arbejdslivsanalyse
af psykisk arbejdsmiljø, deltagelse og retfærdiggørelsesprocesser blandt højtuddannede vidensarbejdere i Danmark