Det handlar om den lilla grupp barn, cirka 40 per år i Sverige, som föds extremt tidigt, i graviditetsvecka 22 till 23. Att födas så tidigt är nära gränsen för när barnen kan förväntas överleva och vården av barnen innebär stora etiska och medicinska utmaningar för personalen. 



Fram till i dag har de livräddande insatserna för den här gruppen varierat beroende på var i landet familjerna bor. I Uppsala och Umeå har man satt in livräddande åtgärder, men inte i andra delat av landet. Nu har man för första gången tagit fram nationella riktlinjer för vården.



— Det är väldigt positivt att vi lyckats enas nationellt kring det här. Tidigare har det rått delade meningar om när hjärt-lungräddning ska sättas in på så kraftigt för tidigt födda barn. I Uppsala är överlevnaden över 50 procent när dessa barn får respiratorvård vilket är mycket högt vid en internationell jämförelse, kommenterar Erik Normann, chef för neonatalkliniken på Akademiska sjukhuset i ett pressmeddelande.


Det är föreningarna för neonatalläkarna och förlossningsläkarna som tillsammans med de medicinskt ansvariga för neonatal- och förlossningsvård vid alla landets universitetssjukhus arbetat fram ett konsensusdokument i frågan. Riktlinjerna är inte tvingande, men arbetsgruppen tror att de kommer att följas eftersom förankringen är så stor.



Förutom de medicinska råden 
finns även rekommendationer för 
hur familjen ska informeras vid hotande förtidsbörd. Teamet från förlossningen och neonatalavdelningen bör kommunicera sinsemellan så att de inte ger motstridiga budskap till föräldrarna. Eftersom personalen 
kan ha olika uppfattningar baserat 
på egna erfarenheter och till exempel livsåskådning ska informationen 
ges utifrån nationella och lokala riktlinjer.