Kvinnor har olika stark vävnad och ibland måste ett barn bara ut. Oavsett vad barnmorskan gör med sina händer är det risk för bristningar vid en vaginal födsel. Därför måste förlossningsvården bli bättre på att hitta skador hos nyförlösta.


Om ultraljud användes direkt efter förlossning skulle dubbelt så många analsfinkterskador upptäckas, visar en ny rapport från Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU. Det ger en fingervisning om mörkertalet bland förlossningsskadade i stort.



Fördelen med ultraljud som dia­gnostisk metod är exaktheten, det är lätt att se en skadad analsfinkter med en vanlig ultraljudsapparat. Men att utföra undersökningen på alla nyförlösta skulle ta mycket tid. Det behövs därför enklare metoder och bättre rutiner för att alla kvinnor ska bli noggrant undersökta. 


Trots att den interna analsfinktern ingår i den svenska klassificeringen av sfinkterskador sedan 2014 verkar inte alla undersöka den ordentligt. Så kan i alla fall resultatet av den första rapporten från bristningsregistret tolkas, där uppgifter om den interna anal­sfinktern saknas helt i nästan 40 procent av bedömningarna.



De här skadorna måste opereras direkt, eftersom den inre analsfinktern annars stelnar och krymper ihop. Bättre diagnostik och snabb behandling skulle kunna vara det som gör att kvinnor i framtiden slipper långsiktiga problem efter vaginala förlossningar, skriver SBU.


Forskningen kring att förebygga, diagnostisera och behandla förlossningsskador är knapp och hittills har det inte funnits några nationella riktlinjer. Men i höst kommer de. Barnmorskor och gynekologer har tillsammans arbetat fram nya rekommendationer. Kunskapen, inte minst om underlivets anatomi, behöver bli bättre i båda yrkesgrupperna.


Det här, ungefär, ska gälla för diagnostisering: 


  • Två barnmorskor tittar på bristningar tillsammans.

  • Undersökningen sker utifrån en systematisk checklista.

  • Tydlighet när läkare ska tillkallas (exempelvis när mellangården är tunnare än två centimeter) och när ultraljud ska användas.


Samtidigt kommer ett stort utbildningsmaterial som fokuserar en hel del på grad två-skador.



För att en skadad mellangård ska bli återställd måste alla muskelfästen sys ihop. Barnmorskor som deltagit i forskningsstudier vid Linköpings universitet har blivit förvånade när de känt med ett finger i slidan och ett i analen och insett hur tjock en hel mellangård faktiskt är, berättar Eva Uustal, överläkare i gynekologi och obstetrik och ansvarig för bristningsregistret.


Även då allt ser normalt ut på ytan kan det finnas en ruptur.


– Den som inte känner i rumpan på en nyförlöst kvinna riskerar att missa skador som kan ge livslångt lidande, säger Eva Uustal.