När hon går genom korridorerna kommer det alltid fram elever och hälsar, med dem är hon Maggan. En del vill ha en kram. Många har hon känt sedan de gick i förskoleklass. 
Videdalsskolan har tagit emot ungefär lika stor andel flyktingar som andra Malmöskolor, enligt Margareta Gassne.

Bara sedan jul har det kommit ett 20-tal nya. Några av eleverna har sett sina syskon drunkna under flykten över havet. En flicka som skildes från sina föräldrar under flykten och inte haft det bra i Sverige, kämpar ändå hårt i skolan. Ibland kommer hon till 
Margareta, kramar henne och gråter så hon skakar.


— Det är sådant som tar på en. Jag har jobbat med allt inom barnsjukvården, med barn som har cancer och diabetes, men det här är det som tagit mest på mig, säger hon, och tystnar ett ögonblick.


— Det gör att man blir ödmjuk och ser att skolan verkligen kan göra skillnad. 


Något skolhälsovården fått upp ögonen för den sista tiden, är missbruk hos en del ensamkommande unga pojkar. Oftast handlar det om hasch. 


— Det är inte så konstigt. De har varit på flykt länge och mår dåligt, det är ett sätt för dem att självmedicinera. Vi har haft några stycken här också. 



Jobbet som skolsköterska har förändrats på många sätt, tycker Margareta Gassne. I dag arbetar hon med bland annat särskolan, grupper för autistiska barn och förberedelseklasser för elever som inte talar svenska. Det fria skolvalet har spelat stor roll och naturligtvis också skolhälsovårdens förtydligade uppdrag mot förebyggande arbete. 


— Förr hade jag runt 900 barn men alla hade gått på samma bvc och fått samma vaccinationer. Nu har jag färre barn men mer jobb, säger hon, utan att låta det minsta besvärad.


Mycket tid går åt till att reda ut vilka vaccinationer de nyanlända barnen behöver, ”ett riktigt detektivarbete”, och att ge de sprutor de behöver. Barn från Syrien är ofta välvaccinerade medan andra kan sakna det mesta.



Till skillnad mot dem som hörs mest i debatten, tycker Margareta Gassne att skolan förändrats till det bättre. Det betonar hon flera gånger. 


— Man bemöter barn på ett annat sätt i dag och ser mer till vars och ens behov. 


Hon är full av beundran för flyktingbarnen. Hon slås ofta av hur deras otroliga driv kontrasterar mot inställningen hos många svenska elever. 


— De asylsökande barnen har först kämpat sig hit och nu kämpar de så oerhört i skolan. Och så sitter våra svenska barn där och säger: ”Jag gitter inte, jag orkar inte”. Då kan jag bli så arg så det kraschar i huvudet, säger hon upprört.


Hon berättar om flickan som kom hit från Afghanistan utan sina föräldrar och började vårterminen i åttan. 


— Hon gick ut nian med betyg i allt! Hon sa: ”Jag har fått en chans och den tar jag.” I vår tar hon studenten och nu har hon sökt in till en civilingenjörsutbildning. Det är fantastiskt.


Som skolsköterska är man rätt ensam i sin yrkesroll. Men för ett par år sedan införde Malmö samma modell som Stockholm och Göteborg, med centralt samordnad skolhälsovård. Där, i gruppen av skolsköterskor och skolläkare, får hon det stöd och den fortbildning hon behöver. 



En ny personalsituation har uppstått i Malmö på sistone, enligt Margareta Gassne.


— Förr stannade skolsköterskorna kvar på sina poster, kanske under ett helt yrkesliv. Men sedan ett par år har säkert hälften bytts ut. Vi har pratat om vad det beror på, men vi vet inte.