Sofia Nordh hörde knappt vad föreläsaren på universitetet sa. Det inre mullret tog all energi. Hon tryckte händerna mot magen. Men rösten inom henne fortsatte väsa att hon var värdelös. Till slut gick det inte längre, hennes man fick dra henne ut ur lägenheten. Det måste finnas hjälp att få. 



När Beata Walczak-Larsson första gången ringde upp henne i februari var Sofia Nordh bestämd. Hon behövde läkemedel, annars skulle hon bli tvungen att hoppa av utbildningen till förskolelärare nu på sluttampen. Hon stod inte ut och hade redan försökt med samtal, mer motion och övningar i avslappning.


— Jag var orolig för om någon kunde tycka om mig, om jag hade gjort något fel. Jag var faktiskt orolig för allt. Jag klandrade mig själv hela tiden. Beata lyssnade verkligen på vad jag sa och det var skönt att få höra att mina jobbiga tankar var en del av depressionen, säger Sofia Nordh.


Beata Walczak-Larsson är något så ovanligt som en psykiatrisjuksköterska på en vårdcentral. Hon är inte en vidareutbildad kbt-terapeut, utan arbetar som just psykiatrisjuksköterska på Gottsunda vårdcentral i Uppsala. Hon är inte rädd för att prata om inre smärta. Men det tog många år att komma dit.


— När jag var ny som sjuksköterska och jobbade inom somatiken flydde jag från existentiella sam
tal. En gång tittade en patient och jag på solupp-gången. Han sa ”tänk att solen kommer att fortsätta gå upp och ner när jag är död”. Han öppnade för ett djupare samtal. Jag vågade inte ta emot. Jag är fortfarande arg på mig själv för det. Men jag har lärt mig, säger Beata Walczak-Larsson.


Det var ändå där, under alla åren på hematologen, som hon började försöka prata om det svåra, inte bara hänga på infusioner och springa vidare. Patienterna med blodcancer befann sig nästan alla i livskriser. Men pressen på sjuksköterskorna blev allt hårdare och till slut hann hon inte prata med patienterna ens på nattpassen.


— Jag sökte mig till psykiatrin för att man tar människans lidande på allvar där. Tankar om döden är viktiga. 
Jag tycker att det är befriande att som psykiatrisjuksköterska faktiskt få prata om döden. Det är 
relevant att fråga om tankar på självmord och död, en viktig del av bedömningen. Folk svarar så öppet. En del berättar om sin dödslängtan, men är det värre ställt kan de säga vilken tid de tänker ta tabletterna.



En del i jobbet är att triagera patienter. Då krävs att hon kan urskilja den typ av psykisk ohälsa vårdcentralen ansvarar för. Patienter med allvarliga psykiatriska sjukdomar som schizofreni, psykoser, bipolär sjukdom och svår depression ska vårdas av slutenvården tillsammans med den psykiatriska öppenvården.


Gottsunda är en socioekonomiskt svag stads-del. Beata Walczak-Larssons hjärta klappar extra för alla de invånare som har rötter i andra länder och bär på trauman och personliga förluster. Hon kommer själv från Polen och vet hur det är att börja om.



I hela Sverige ökar den psykiska ohälsan explosionsartat. 43 procent av sjukskrivningarna har psykiska orsaker. Långt innan Beata Walczak-Larsson anställdes kände vårdcentralens verksamhetschef Kristina Lundmark att något måste göras. Fler och fler patienter med ångest, oro och sömnstörningar behövde tider.


— Vi behövde hitta ett nytt sätt att hjälpa 
dem. Jag sökte efter forskning som kunde 
visa att en viss förändring verkligen skulle förbättra för patienterna, säger hon. 


Hon fann en litteraturanalys från den myndighet i Sverige som utvärderar tyngden på forskning, Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU.


Den visade att genom att införa en speciellt tränad person, till exempel en sjuksköterska, som ansvarar för kontinuerlig kontakt och stöd till patienter med depression, får de mindre symtom och läkarnas utskrivning av antidepressiva läkemedel blir mer adekvat. I studierna, varav de flesta var amerikanska, kallas nyckel­personen för patientens care manager. Sedan augusti utvecklar Beata Walczak-Larsson sin tjänst utifrån arbetssättet i studierna.



— Det viktigaste är att verkligen lyssna. Jag försöker fånga upp patienternas behov, som är fysiska, psykologiska och sociala. Jag är också väl insatt i farmakologin och följer upp alla patienter, bekräftar att biverkningarna kan vara svåra i början. Jag frågar om de kan stå ut med exempelvis illamåendet, svettningarna eller huvudvärken i två veckor, för det brukar gå över sedan. Utan de samtalen är det många som inte orkar fortsätta med läkemedlen.


Erfarenheten från det tidigare jobbet på psykiatrisk avdelning för patienter med akuta psykoser är ovärderlig. Hon är trygg i sin roll även med de svårast sjuka.


— Psykisk sjukdom kan drabba vem som helst. Det är lätt att tro att alla som blir sjuka har en svår barndom bakom sig, eller har upplevt Estoniakatastrofen. Men jag har ändrat min syn. Jag har träffat män­niskor som haft perfekta liv, med familj och jobb, som plötsligt blir psykotiska. Kanske har de en sårbarhet i generna.



Att tänka nytt i primärvården kan också ses som en ekonomisk investering. Kostnaderna för sjukskrivningar är 30 miljarder kronor per år. Bristen på allmänläkare är stor och stafettläkarna blir en allt dyrare börda för sjukvården.


Samtidigt ökar antalet patienter med kroniska sjukdomar, som behöver följas upp under många år. Verksamhetschefen Kristina Lundmark tycker att specialistsjuksköterskor har rätt kompetens för det. Hon är övertygad om att de kommer att spela en allt större roll i framtidens primärvård.


— Allt tyder på att vi behöver bygga upp fler sjuksköterskemottagningar. När vi utvärderade psykiatrisjuksköterskans roll var patienterna mycket nöjda. Även personalen är positiv, visar enkäten. Det var lite mer överraskande, men hänger ihop med att vårdens kvalitet förbättrats och att tid frigjorts för andra yrkesgrupper, säger hon. 






4 röster om arbetssättet

 

Göran Stiernstedt.jpg
Göran Stiernstedt.

Göran Stiernstedt
nationell samordnare för utredningen för effektivare resursutnyttjande inom hälso- och sjukvård:
— Det är precis den här typen av initiativ vi vill se, där man lokalt gör en analys av vilken kompetens som behövs och sedan ger patienterna tillgång till den. Jag tror att specialistsjuksköterskor ofta har den rätta kompetensen. Vi vänder oss i utredningen mot läkarfixeringen i både primärvården och vårdvalet. I dag har patienten rätt till ett läkarbesök inom sju dagar. Det föreslår vi ändras. Det kan vara en sjuksköterska, kurator eller psykolog som behövs.

Henrika Jormfeldt. VF 6-16
Henrika Jormfeldt.

Henrika Jormfeldt
ordförande för Psykiatriska riksföreningen för sjuksköterskor:

— Det viktigaste är att människor med psykisk ohälsa får hjälp i ett tidigare skede. I dag hinner många bli allvarligt sjuka och behöver slutenvård.
Jag tror att specialistsjuksköterskor i psykiatri skulle kunna spela en stor roll inom primärvården. Speciellt om de tillsammans med patienten bedömer vad denne behöver, inte bara uppifrån utan verkligen tillsammans.

 

Ing-Marie Wieselgren. VF 6-16
Ing-Marie Wieselgren.

Ing-Marie Wieselgren
samordnare för psykisk hälsa på Sveriges kommuner och landsting, SKL:
— Det är ovanligt med psykiatrisjuksköterskor i primärvården. Men jag har hört fler prata om att införa det, precis som de har diabetessjuksköterskor. Om primärvården ska klara sitt uppdrag måste man göra insatser för att ta hand om den ökade psykiska ohälsan. Triagering måste bli bättre och kan göras av en sjuksköterska, som avgör exempelvis vem som behöver gå i gruppsamtal om livspusslet, och vem som behöver träffa läkare eller psykolog. Det är rätt sätt att jobba att följa upp ordinationer och förklara. Det gör vården mindre ojämlik.

Jan Larsson. VF 6-16
Jan Larsson. Foto: SKL

Jan Larsson
utvärderingschef på Försäkringskassan:
— När primärvården på ett bättre sätt bygger upp ett lätt tillgängligt sätt att ta hand om dem med psykisk ohälsa då får de fler vårdbesökare. Jag tror det är positivt och ett uttryck för att patienterna känner att det finns någonstans att vända sig. Det vittnar också om att behovet är stort. Den psykiska ohälsan som orsak till sjukfrånvaro har ökat under flera år.