Blicken som ser har barnmorskan Anna-Lena Näsström Ahlsdotter. Nästan alla ungdomar i det område där hon arbetade tidigare levde i någon form av hederskultur. De kom till ungdomsmottagningen med berättelser om hur deras familjer kontrollerade vilka kläder de hade på sig och vilka de umgicks med. 


Föräldrar som bestämde vad döttrar och söner fick studera eller vem de skulle gifta sig med. Ungdomarna levde med ett hedersrelaterat förtryck som tog sig många uttryck. Det vandrade på en skala från verbala gliringar och oskuldskontroller till våld och i värsta fall mord. Främst drabbar det tjejer, men även killar är utsatta.


Men det var sällan som någon av ungdomarna spontant berättade om hedersnormen. Den är så djupt rotad och de själva kanske inte ens tänker att det är något som kan förändras eller vara annorlunda. Till Anna-Lena Näsström Ahlsdotter kunde de i stället säga: ”jag är en hora” eller ”de kontrollerar allt jag gör”.


Hos barnmorskan frågade tjejerna om det gick att fejka en blödning på bröllopsnatten eftersom de redan haft sex. Både killar och tjejer undrade om de kunde få hjälp att sluta tända på personer av samma kön.



Numera är Anna-Lena Näsström Ahlsdotter anställd på Origo, Sveriges första myndighets­gemensamma resurscent­rum för ungdomar som utsätts för hedersrelaterat förtryck. Sedan tre år träffar hon utsatta ungdomar för stöd och vägledning och hjälper yrkesverksamma med råd och utbildning. På Origo finns, förutom henne, tre kuratorer och en polis. Teamet jobbar tätt ihop och har många kontakter utåt i samhället.


Det handlar om att upptäcka förtrycket, stödja den drabbade och förebygga att våldet eskalerar. Det är när den unga bryter mot hedersnormen som det kan bli farligt. Då behövs bra strategier för att hantera situationen.


Anna-Lena Näsström Ahlsdotter träffar ofta ungdomarna under en längre tid, upp till ett år är inte ovanligt. Ibland kan det räcka med ett par samtal för att den unga ska få kraft att ta tag i saken själv. Andra gånger behöver hon följa med till socialtjänsten, psykiatrin och arbetsförmedlingen som stöd.


Som barnmorska pratar hon mycket med ungdomarna om kroppen, lust och relationer. De diskuterar hur man kan säga till sina föräldrar att man inte kan hämta småsyskon på förskolan varje dag, eller att man faktiskt vill delta i simundervisningen. Det är många som har funderingar kring sin sexualitet, om de är homosexuella eller hur sex före äktenskapet kan döljas.


I stället för att ge blödningstips lyssnar och bekräftar Anna-Lena Näsström Ahlsdotter ungdomarna. ”Jag förstår hur du har det, men berätta lite mer. Hur är det för dig?” Man måste vara adekvat nyfiken, menar hon.



Två frågor som hon ständigt bär med sig är: finns det saker som du vill göra men inte får och finns det saker du måste göra men inte vill? Blir svaret ja på någon av dessa vet hon att det finns en hedersnorm som ungdomen måste förhålla sig till.


— Det är min uppgift att fråga hur de har det och vad de varit med om, det ansvaret kan vi inte lägga på ungdomarna. Ofta ser det väldigt olika ut, man kan inte utgå ifrån att det är likadant för alla. Först då kan man hitta lösningar på deras problem.


Det är ytterst sällan som Anna-Lena Näsström Ahlsdotter tipsar någon om hur de kan skapa blodfläckar på vita bröllopslakan, men det har hänt, och det föregås av flera samtal.


— När jag försäkrat mig om att hon verkligen vill gifta sig, så har jag någon gång hjälpt till. Oftast genom att förskriva p-piller som framkallat en blödning. Efter alla år har jag kommit fram till att jag inte kan riskera att utsätta enskilda tjejer för ett strukturellt problem. Samtidigt arbetar jag dagligen mot dessa patriarkala strukturer.


Läs mer:
http://origostockholm.se