Barnmorskan Jenny Grälls hör till undantagen. Hon är något så ovanligt som en barnmorska på ett omsorgsboende och ser sig själv lite som en pionjär inom området. Hennes tjänst på ett privat omsorgsboende i Uppsala är som sjuksköterska, men hon ser att det finns mycket att göra för de äldres sexuella hälsa.


Här finns urinkatetrar som sitter i vägen 
vid samliv, sköra slemhinnor och läkemedelsutlöst impotens. Här finns också personer med demenssjukdom som är sexuellt utåtagerande, något som kan vara svårt för personalen att hantera.



För en tid sedan kontaktade en anhörig Jenny. Han hade ”kommit på” sin manliga släkting med att tillfredsställa sig själv och insett hur svårt det måste vara eftersom den äldre släktingen hade en permanent urinkateter. Jenny pratade i sin tur med patienten och tillsammans kom de överens om att skicka en remiss till urologen. Ganska snart fick mannen en suprapubiskateter som går in i urinblåsan via buken i stället. 


— Han blev så tacksam. Tänk att en så liten sak 
kan betyda så mycket. För honom blev det en enorm höjning av livskvaliteten.


Jenny minns hur det var när hon började arbeta i vården för drygt 15 år sedan.


— Då var det döden som var tabubelagd och ingen vågade fråga svårt sjuka patienter hur de vill ha det med livsuppehållande insatser. Men nu har vi lärt oss att det går att prata om det tillsammans. Jag hoppas att det ska bli lika naturligt att lyfta den sexuella hälsan med äldre personer.


Det Jenny kan om äldre patienters sexuella hälsa har hon lärt sig själv. Varken under sin grundutbildning eller på barnmorskeprogrammet fick hon någon särskild utbildning i ämnet. Så fort hon stöter på något nytt läser hon på så mycket hon kan. Bland annat har hon läst in sig på orsaker till att några patienter utvecklar ett översexuellt beteende och hur det kan hanteras. Det kan handla om tvångsmässig onani eller att tafsa på omsorgspersonalens bröst.


— Det här är beteenden som väcker mycket skuld och skam hos patienten och anhöriga. Personalen kan uppleva obehag och dra sig för att hjälpa dessa patienter. Genom kunskap om sjukdomar som frontallobsdemens och parkinson kan vi förstå vad som händer och förklara vad det beror på. Det gör det lättare både för dem och för personalen, säger Jenny.


Hon tycker att både hennes chefer och kolleger är bra på att ta till vara hennes kompetens. Flera av kvinnorna på boendet hade haft mångåriga besvär av framfall av både livmoder 
och urinblåsa vilket resulterade i svårigheter att genomföra samlag, kissa och sitta. Någon beskrev att det kändes som att ha ett barnhuvud mellan benen. Efter undersökning har Jenny kunnat initiera behandling och även skicka remiss för operation vilket gett kvinnorna ökad livskvalitet.



Ett annat vanligt problem för äldre kvinnor är sköra slemhinnor i underlivet och de behandlas ofta med östrogentillskott i form av vagitorier, som sätts in i slidan tre till fyra gånger i veckan. För personer med demenssjukdom kan det upplevas som ett övergrepp när vårdpersonal för upp vagitorier i underlivet var och varannan dag. Nu har hon sett till att kvinnorna i stället fått byta behandling till så kallade vaginalinlägg som långsamt utsöndrar östrogen och bara behöver bytas var tredje månad. Som barnmorska kan hon själv sköta det och kvinnorna slipper åka i väg till gynmottagningen
.

— Det betyder mycket för de här patienterna, att det sker under lugna former i deras trygga miljö med ett känt ansikte. Dessutom sparar det pengar då kvinnorna inte behöver åka färdtjänst till mottagningen.



Ännu är det en bit kvar innan alla boende har fått möjlighet att prata om sin sexuella hälsa, även på Jennys egen avdelning. 


— Jag tar alltid upp frågan med nya boende vid ankomstsamtalet. Det faller sig naturligt att höra om de har några sexuella bekymmer eller vad de har för förväntningar när man pratar om hälsan. Många uppskattar att jag visar att det är okej att prata om det. Sedan får jag så klart vara finkänslig, många kommer ju från en generation där det inte varit så lätt att prata om sex.



Det har nu gått två år sedan Jenny sa upp sig från den överbelastade förlossningsvården i Uppsala. Efter flera år av kronisk otillräcklighetskänsla kände hon sig färdig och började frilansa som sjuksköterska i stället. Till slut hamnade hon på det privata boendet för personer med olika funktionshinder. Där har hon nu en fast tjänst som sjuksköterska på avdelningen för personer över 65 år. Sin barnmorskekompetens får hon användning av i princip dagligen.


— Jag kan äntligen få ägna mig åt hela människan och sexualiteten är en viktig del för livskvaliteteten. Vi kan inte bara förutsätta att sexlivet tar slut för att man blir äldre eller sjuk.