Det finns ett sug bland människor som är vana vid att kunna logga in på sina bank- och skatte­konton. Nu vill de ha tillgång till sin hälso- och sjukvårdsinformation via nätet också. Och de som väljer att gå in vill se så mycket som möjligt, utan fördröjning eller filter, visar undersökningar.


När Sveriges television den 8 augusti hade ett nyhetsinslag om att nätjournal är på gång i hela landet, steg antalet inloggningar rekordartat. Från normala 4 000 per dag till 33 000, för att landa på i snitt 12 000, enligt statistik från Inera, landstingens gemensamma bolag för e-hälsotjänster.


Inom vården har många varit skräckslagna, andra har talat ivrigt om ett paradigmskifte, en vårdrevolution. Mindre dramatiskt lagda har kallat det ett steg mot personcentrerad vård och mot framtiden. Och nu är framtiden snart här, för alla. 



Vad innebär det för sjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjuksköterskor, biomedicinska analytiker och andra yrkesgrupper i vården? Blir det någon skillnad? 
Karin Marminge är övertygad om att vården kan få mycket nytta av att patienterna kan läsa sin journal. Hon är sjuksköterska och projektledare i Landstinget Sörmland för införandet av Journalen med stort J, som tjänsten numera heter. 


Den dag i april i år när landstinget kopplade upp sig mot tjänsten var hon på en vårdcentral för att informera och hjälpa patienter in i systemet. Det var en häftig upplevelse att få höra deras reaktioner, säger hon. De fick en tidslinje och en bild av vad som sagts under besöken, det blev ordning och reda.


— ”Jaha, var det så här de sa, nu fattar jag varför de skickade mig dit”, berättar hon att patienterna kunde utbrista. 


En av läkarna på vårdcentralen blev också lyrisk när han insåg att följsamheten skulle bli bättre. Patienter som tappar lappen med ordinationen kan gå in i datorn och titta.


I två år före införandet var Karin Marminge ute i verksamheterna för att förankra och diskutera hur vården kan dra fördel av patienternas nya möjlighet. I början mötte hon stark opposition.


— Första gången trodde jag att jag skulle bli utkastad, men det är stor skillnad på attityden nu. Många är nyfikna och även läkare kan i dag säga att det verkar bra.



Frågan om journal via nätet har varit infekterad, särskilt bland läkare, ända sedan pionjären, Landstinget i Uppsala län, körde i gång 2012. Vårdförbundets yrkesgrupper har varit mer neutrala, enligt enkätstudier som bland annat Vårdförbundet varit med och gjort.


— Sjuksköterskor är vana vid att tala med patienterna om tråkiga saker. Vad kan de läsa som du inte redan har sagt? säger Karin Marminge.



Studier gjorda av de universitetsanknutna Dome-forskarna som utvärderar journaltjänsten visar att sjuksköterskor och barnmorskor i Uppsala är mer positiva än de är i landsting som inte haft tjänsten. Läkare som själva varit patienter är mer positiva än andra läkare, visar studierna också. 


Karin Marminge antar att det beror på att det kan vara svårt att föreställa sig fördelarna om man inte sett dem.


— Så småningom kommer sjuksköterskorna att se att de slipper mycket onödigt arbete, till exempel telefonsamtal om remisser och provsvar. Det finns tusentals timmar att spara, tid som kan läggas på att göra rätt saker, säger hon entusiastiskt.


För chefsläkaren Peter Augustinsson i Sörmland är patientsäkerheten det starkaste argumentet för journal via nätet, patienten eller en anhörig kan ha kontroll. Men det är förstås inget man får förutsätta, tillägger han.



Har då Sörmlands förväntningar på nyttan för vården infriats i Uppsala, som var först ut? 


Vi träffar Åsa Ågren vid endokrinmottagningen på Akademiska sjukhuset. Hon har jobbat länge som diabetessjuksköterska och ser inga nackdelar med journaltjänsten men tycker inte att den förändrat hennes sätt att jobba. 


Journalkartan.jpg
Så här långt har Journalen kommit i ditt landsting. Klicka på länken i faktarutan för att se bilden i större format (pdf).

En uppdaterad och insatt patient är lättare att hjälpa på rätt väg, säger hon. Ibland läser hon journalen i datorn tillsammans med patienten men ibland märker hon att patienten varit inne själv. 


— Mest läser de sina journalanteckningar och blir glada av att få se sin labblista. Det blir som en bekräftelse av vad de vet om sin sjukdom och av vad som sagts, säger hon.

Men Åsa Ågren föreslår inte aktivt att patienten kan gå in i sin journal hemifrån eller frågar om det sker. Likadant är det för kollegan Johan Fischier, som tror att det beror på gamla invanda sätt att tänka. 


Båda är överens om att Journalen är framtiden och beskriver att man på mottagningen funderat på att marknadsföra den bättre gentemot patienterna. Om det är till någon nytta för dem själva att patienter går in och läser, har de svårt att ge exempel på. 


— Jag tror det är för tidigt att dra några slutsatser om det kommer att göra någon skillnad för vården, men principen att patienten får läsa sin journal är bra. Förr var det så mycket hysch-hysch kring allt, det är svårt att förstå i dag, säger Åsa Ågren.


Hans Hagberg är överläkare på onkologen vid Akademiska sjukhuset och har alltid varit öppen mot sina patienter. Han tycker att nätjournalen är ett bra instrument i mötet och rekommenderar patienterna att gå in och läsa om de vill. Men han är medveten om att det är få på kliniken som gör det. 


Det bekräftas av en person som vill vara anonym, som varit på ”många, många besök” på onkologen men aldrig blivit informerad om journalen via nätet. När hen upplyste andra patienter om att de kunde gå in och läsa blev sjuksköterskorna irriterade.


— Jag fick negativa kommentarer. Men för mig är det ett sätt att förbereda ett besök, jag tittar på provsvar och kan läsa in mig och se att de inte har missat något.



Journalen är en förutsättning för person-centrerad vård och sjukvården måste förändra sitt arbetssätt i takt med att patienterna får mer kunskap om sin hälsa. Det är Ann Johansson, Vårdförbundets vice ordförande, övertygad om.


— Men det ska mycket till för att rubba vårdens organisation. Jag tror att trycket måste komma från befolkningen, säger hon.


Djupintervjuer med cancerpatienter på onkologen vid Akademiska sjukhuset visar också att flera av de patienter som valde att läsa sin journal ville ha vetskap och snabba besked, oavsett om de var bra eller dåliga. De upplevde en känsla av kontroll i en kaotisk situation. 


Mardrömsscenariot, som motståndare till nätjournalen gärna återkommer till, är den ensamma patienten som en fredagskväll får sitt cancerbesked via nätet, något som också inträffat i enstaka fall.


I Region Örebro län, som införde Journalen i mars, uttryckte dock särskilt hematologin och primärvården starka önskemål om att patienterna skulle kunna ta del av sina provsvar direkt, enligt Per Eriksson, projektledare för införandet och sjuksköterska i botten. Då slipper till exempel oroliga cancerpatienter på hematologen utdragen väntan på besked.


— Nu kan personalen tala om för patienterna att de kan gå in och se resultaten om de vill, innan doktorn hinner ringa upp.