De gick nyligen tillbaka till det omtyckta schemat som bygger på tre dagar jobb och sedan tre dagar ledigt. Sanna Holmgren och Emil Ullberg är båda lättade över att få mer fri tid i sina liv igen.


— Nu känner jag den sista dagen på ledigheten att det ska bli så roligt att komma till jobbet. Det hann jag inte känna förut, för jag var här hela tiden, säger Sanna, sjuksköterska på den onkologiska vårdavdelningen på Umeås universitetssjukhus.



Samtidigt får de ta sats inför jobbstarten, för det blir inte många lugna stunder. In och ut flödar ständigt nya patienter, som ett pussel där alla bitar rör sig. Vissa hinner de aldrig lära känna, andra följer de hela vägen. Många är orkeslösa och medtagna av sjukdom. Inne på salarna kämpar hoppet för att väga upp den stora rädslan.


— Hela livet är satt på sin spets för dem. Ångesten hos patienterna och deras anhöriga tar hårdast på mig. Det är egentligen inte själva stressen som är mest ansträngande, säger Sanna.

Hon är en av de unga på avdelningen, men räknas efter sina två år som erfaren. Emil har hunnit jobba lite längre. Han trivs, men funderar på att söka sig till ett mottagningsjobb igen 
så småningom. Skiftarbetet gör att sömnen 
spökar och vissa nätter ligger han klarvaken.



En stor studie har precis startat i Västerbottens läns landsting för att undersöka sambandet mellan vårdpersonalens arbetstider och deras hälsa. Sjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjuksköterskor, biomedicinska analytiker och undersköterskor, 3 000 personer, är inbjudna att delta.


Att det blev just Västerbotten beror på att de visade intresse och öppenhet för att undersöka sambanden. Det var ingen självklarhet i andra landsting, möjligen för att studiens resultat kan sätta press på arbetsgivaren att gå med på förändringar.


— Jag ser inget problem med det. Avdelningarna får ändra arbetstidsmodell, mellan dem vi har, om studien visar att en av dem ger möjlig­heter till bättre balans och hälsa, säger Ulla Olofsson, HR-strateg i Västerbotten.


Trots arbetstidsförkortning och högre ersättning för ob kostar Västerbottens olika modeller faktiskt inget extra. De minskade utgifterna för vikarier gör dem kostnadsneutrala.



För ett år sedan gick onkologiska avdelningen på knä av brist på personal. Efter intensiva 
diskussioner beslutade de sig för att pausa 3:3-modellen och gå över på vanliga arbetstider. Alla behövde då jobba betydligt fler timmar, och på så vis ökade bemanningen dagtid.


På onkologen håller de i gång diskussionen om vettiga arbetstider. Nu när de åter jobbar enligt 3:3-modellen är ”buffa” ordet på allas läppar. Det är verbet från de, rätt många, arbetspass personalen är skyldig att ta utöver schemat, den så kallade bufferttiden. De skriver upp sig på buffertlistan för tider som passar dem att jobba. Då behöver chefen bara ringa en person om någon är sjuk eller på kurs.

— Cheferna är lyhörda för om man säger att man inte orkar buffa en vecka. Jag tror att de verkligen har för avsikt att vara rädda om sin personal. Och det går att slappna av på lediga 
dagar om man inte står på listan, säger Sanna.



Emil håller med. Han berättar när han känner sig sliten. Han erkänner att både de svårt sjuka och deras familjer kan vara krävande. Det ingår i jobbet att sitta bredvid när de kastas runt i cancerns skrämmande berg- och dalbana. Han låter ingen märka när stupen tär på honom. Men det lättar på trycket att kunna berätta för kolleger att en helg varit tuff och att han verkligen behöver sin lediga tid för att vila.


Cheferna har ögonen på att inte de mest lojala i gruppen buffar för mycket.


Sannas och Emils chef råkar vara Vårdförbundets tidigare ordförande. Hon lyfter fram hur oumbärliga avdelningens osynligaste medar­betare är, ett gäng erfarna nattsjuksköterskor, 
de flesta specialister, som håller ställningarna alla nätter. De fasta nattsjuksköterskorna är snudd på unika. 


Vad är då återhämtning för kollegerna på onkologen? För Sanna är det stenhård fotbollsträning i division 1, Norrland, medan Emil längtar till sina fjällvandringar långt i norr, helst i Sarek eller Abisko. Teamledare Malin Jacobsson brukade låta barnen vara hemma från förskolan när hon fortfarande jobbade skift och var ledig på dagen.


— Det vägde upp att jag var borta från dem på kvällar och helger. Sedan gav den extra lediga dagen mig en slags tillåtelse att bara lägga mig på soffan om jag var helt slut. Det var så skönt.


DET HÄR ÄR DERAS MODELL SOM FORSKARNA SKA STUDERA:
Modifierad 3:3-modell
Grunden är att arbeta 3 dagar och vara ledig 3 dagar. Dessutom 15 flexibla pass per år, en bufferttid som täcker korttidsfrånvaro eller kompetensutveckling. Modellens förkortade arbetstider innebär mellan 85 och 88 procents arbete med heltidslön. De som arbetar treskift får som lägst 32 timmars arbetsvecka.

Önskeschema
Sjuksköterskans önskade schema, måste jämkas med de andra tills verksamhetens behov är täckta. Ersättningen för obekväm arbetstid är cirka 20 procent högre än i centrala kollektivavtal. De som arbetar treskift får som lägst 34,33 timmars arbetsvecka.

Vanligt skiftarbete
Utgår från Västerbottens tolkning av det centrala kollektiv­avtalets allmänna bestämmelser, AB. Veckoarbetstiden är 38,25 timmar per vecka. Vid treskift kan arbetstidsförkortningen ge en arbetstid på lägst 34,33 timmar per vecka. En fördel med AB-avtalet kan vara en tätare bemanning dagtid än med den modifierade 3:3-modellen.