­När åtta chefer på en medicinklinik i Västra Sverige intervjuas om hur de aktivt har infört personcentrerad vård berättar de om hur förhållningssättet påverkar människosynen på deras avdelningar.


— Synen på patienten som en resurs och partner i vården sipprar nedåt och uppåt i organisationen och gör att medarbetare och chefer ser på varandra med samma ögon. Bemötandet, mot patienter och kolleger emellan, blir bättre. 


Det säger Kristina Rosengren, sjuksköterska och docent i vårdvetenskap vid Göteborgs universitet. I en kvalitativ studie har hon intervjuat de åtta cheferna som har utbildats i personcentrerad vård och sedan infört förhållningssättet på sina avdelningar. 



Det finns alltid motstånd när nya arbetssätt ska införas. En förutsättning för att lyckas med den personcentrerade vården är att sektionschef och verksamhetschef samarbetar.


— Förutom personalbrist och andra strukturella svårigheter kan man stöta på motstånd bland personal som inte vet vad personcentrerad vård innebär. Det kan gälla undersköterskor, men också läkare. Framför allt seniora läkare. Om cheferna jobbar som ett team är det lättare att hantera, säger Kristina Rosengren.



Rådet till den som stöter på patrull är att hänvisa till vad forskningen, Vårdförbundet, Läkarförbundet och Sveriges kommuner och landsting har kommit fram till: personcentrerad vård är kostnadseffektivt, ger bättre vård och gör att personalen trivs bättre. Det här är ett evidensbaserat arbetssätt, i motsats till många andra ”trender”.


— Det är oetiskt att inte använda resurser effektivt och patienten är en glömd resurs i vården. Det här är inget flum utan ett strukturerat arbetssätt där man plockar in patientens erfarenhet.