I princip alla landsting har infört rätten för patienter inom den somatiska vården att läsa sina journaler på nätet. Men få har tagit reda på hur det påverkar personalen att inte längre bara dokumentera för sig själv och kollegerna. Nu har forskare vid Lunds universitet frågat vårdpersonal, både inom psykiatri och somatisk vård, hur digitaliseringen påverkar dem.


Enkätsvaren visar att personalens generella uppfattning är att e-journaler är en bra idé. De som instämmer minst i det påståendet är läkare och sjuksköterskor inom den somatiska vården. En invändning är att arbetet är pressande, att mötet med patienten är det viktigaste och att journalanteckningar skjuts upp ännu mer när patienterna kan läsa det som skrivs.



I de öppna svar som har lämnats funderar många över ordvalen i journalerna. Ett dilemma, framför allt inom vuxenpsykiatrin, är att personalen anser att det finns information som kan vara till men för patienten, men som är viktig för den professionella bedömningen. Många skriver om en rädsla för att skapa oro via dokumentationen och om att inte våga skriva vad de tänkt av rädsla för att hamna på kollisionskurs med patienten.



Digitalisering i vården anses leda till bättre service för patienterna, till större delaktighet och till bättre patientsäkerhet. E-hälsa anses också leda till en effektivare vård, men de nationella strategierna kring digitalisering har haft ett tydligt fokus på patienterna. Det är först på senare år som arbetsgivare har börjat se till personalens behov, enligt Gudbjörg Erlingsdóttir. Ett exempel är det digitala planeringsverktyg som Vårdfokus skrev om i nr. 9 i år. Det har tagits fram till stöd för personal i Lund som arbetar med palliativ vård i hemmen.


Forskarna rekommenderar arbetsgivare att bjuda in till mer diskussioner om hur journaler ska skrivas och om patienterna ska ha tillgång till all information. De rekommenderar också mer uppmärksamhet på hur digitaliseringen påverkar personalen.


— Arbetsgivare får inte glömma bort att invånartjänster påverkar vårdprofessionernas arbetsmiljö. Inte heller att även positiva förändringar kräver nya rutiner och initiala investeringar. Det är lite skrämmande att se att den medvetenheten inte alltid finns och att det råder en osäkerhet om vem som har arbetsmiljöansvar när digitala tjänster ska införas, säger Gudbjörg Erlingsdóttir.

Läs om planeringsverktyget i Skåne, Vårdfokus nr. 9/17: www.vardfokus.se/
tidningen/2017/nr-9-2017-9/utan-systemet-skulle-jag-ga-hem/