I dag står en rosa kakburk på fikabordet när sjuksköterskestudenterna Lina Jönsson och Liv Thorén hälsar på sin gamla praktikplats — Södervärns vårdcentral i Malmö.


När de kom hit första gången i maj, för starten på en fyra veckor lång verksamhetsförlagd utbildning, var en hel frukost framdukad. Den gången råkade distriktssköterskan och hand­ledaren Britt-Marie Svensson spilla kaffe över hela bordet. Sättet som hon tog den lilla motgången på gjorde att hon snabbt fick studenternas förtroende.


— Det blev en ice-breaker när kaffet rann och hon torkade. Hon bjöd på sig själv och vi förstod att hon var en lättsam person. Det fick oss att slappna av, säger Lina Jönsson och skrattar.


Över en smörgås fick studenterna i lugn och ro berätta om sig själva, sina styrkor och svagheter. Sedan blev de rundvisade och presenterade för alla medarbetare på vårdcentralen.


Britt-Marie Svensson berättar att hon vill ge alla studenter en bra start och få dem att känna sig riktigt välkomna. Det första bemötandet påverkar hur relationen till handledaren utvecklas. Bekräftelse och trygghet är viktiga bitar för att ovana och kanske osäkra studenter ska våga ta för sig, bli aktiva och lära sig mycket, säger hon.


Att handleda har alltid känts viktigt för henne.


— Det handlar ju om våra framtida kolleger, framtidens sjuksköterskor, som vi ska arbeta med och kanske få vård av.


I minnet finns egna erfarenheter från sent 1970-tal och en placering på kirurgen i Lund. Där höll hon trots tidigare erfarenheter från vården på att bli kuggad för att ingen på avdelningen hade engagerat sig i henne och sett hennes insatser. 


Nu är hon och sjuksköterskekollegan Sabina Grönstervall med i ett projekt för att utveckla den verksamhetsförlagda utbildningen på Malmös vårdcentraler. För även 2017 kan mycket bli bättre. 



Det primärvården i Malmö vill satsa på är peer learning, en metod som innebär att en sjuksköterska handleder två studenter sam­tidigt, som samarbetar, reflekterar och stöttar varandra i sitt lärande.


Ansvarig för införandet av metoden är Taghrid Jassim, klinisk adjunkt på Malmö högskola, som länge sett behovet av att strukturera den verksamhetsförlagda utbildningen på vårdcentralerna, för att studenterna ska kunna få ut mer av sin praktik där och nå utbildningsmålen.


Primärvårdens satsning beror också på att vårdcentralerna, precis som sjukhusen och kommunerna, fått allt svårare att få hand­ledarna att räcka till.



Sjuksköterskorna och studenterna visar runt på den nyrenoverade vårdcentralen. Ett favoritrum under praktiken var mottagningsrummet på nedervåningen där studenterna tränade på att ta emot och bedöma patienter. Om inte Lina ställde alla frågor gick Liv in och hjälpte till, och tvärt om. Handledaren stod i ett hörn och tittade på, redo att stötta bara om det behövdes. Efteråt reflekterade studenterna med varandra och sedan med handledaren.


— Det blev en trygghet att ha varandra som gjorde det lättare att ta mer initiativ, säger Liv Thorén.


Lina Jonsson berättar att hon som ensam student kan känna sig som handledarens svans. Att vara två gör det lättare att gå undan och sysselsätta sig med annat ibland. I peer learning-konceptet ingår att det ska finnas förberedda akti­viteter till studenterna, självständiga uppgifter och utmaningar som är kopplade till kursmålen och verksamheten. Bra att ta till om den handledande sjuksköterskan kanske måste sitta i telefonrådgivning ännu en eftermiddag eller har en kö att beta av.


Dessa situationer har kunnat ge sjuksköterskan Britt-Marie Svensson en känsla av otillräcklighet, att behöva säga ”häng på” eller ”gå hem och läs”, medveten om att det inte är det mest givande för studenten.


— Nu behöver jag inte vara rädd för att studenterna ska känna sig ensamma eller ostimulerade. 


Upplägget kräver mer planering, förberedelserna tar längre tid. Men sedan är det lättare att handleda två eftersom du kan stå mer i bakgrunden och inte behövs hela tiden, berättar Sabina Grönstervall.


Men hon tror att det skulle ta mer tid och bli en större utmaning att handleda mer ojämna studenter än Lina och Liv, som stimulerade varandra och samarbetade bra. 



Ett annat dilemma som lyfts i forskningen om peer learning är att studenter kan uppleva att de buntas ihop, att det är svårare att få visa vad du kan. Medvetna om detta delade sjuksköterskorna på Södervärns vårdcentral upp sina studenter ibland och var måna om att behandla Liv och Lina som två individer. Samtidigt som de på skoj fick namnet ”Livlinan” och viktig träning i teamarbete. 


Under våren testade tre vårdcentraler i Malmö den för primärvården nya metoden. I höst utbildas ytterligare fem. Samtidigt håller Taghrid Jassim på att utvärdera projektet.


Hon har sett att peer learning fungerar bäst om alla på vårdcentralen, chefer och övriga medarbetare, samarbetar kring studenterna och stöttar handledarna. Högskolan behöver engagera sig mycket och bland annat bidra i skapandet av relevanta lärandeaktiviteter. Studenterna behöver vara insatta i vad som krävs av dem: självständighet och ansvar.


— För mig kändes det inte kravfyllt utan bra och rätt. Att få göra mycket och vara aktiv själv, det är så jag vill ha det, säger Lina Jönsson.

 

Det här är peer learning

  • En pedagogisk handledarmodell som visat sig gynna studenternas lärande.
  • Två jämbördiga studenter stöttar och lär av varandra.
  • Fokus på samarbete, kommunikation, reflektion, kritiskt tänkande och självständigt arbete.
  • Studenterna aktiveras bland annat genom strukturerade aktiviteter, där de får söka kunskap, förbereda, genomföra och reflektera kring olika uppgifter kopplade till kursmålen.
  • Ger träning i teamarbete, ledarskap och handledning.