När barnmorskan Birgitta Larsson frågade förlossningsrädda kvinnor ett år efter förlossningen om de fortfarande kände rädsla svarade de allra flesta ja, trots att de hade fått extra stöd under graviditeten. Det kan tyckas nedslående för såväl kvinnorna som för barnmorskorna som håller i behandlingen.


— Men samtidigt berättade flera att de var nöjda med förlossningen för att de hade kunnat hantera rädslan och den påverkade dem inte lika mycket längre. De kände sig stärkta av samtalen och upplevde en större tillit till den egna förmågan, berättar Birgitta Larsson.



I sin avhandling har hon undersökt hur barnmorskeledda samtal för förlossningsrädda kvinnor fungerar och effekten av dem. När hon frågade förlossningsklinikerna hur de organiserar arbetet svarade 43 av landets 45 kliniker. Det visade sig 
att stödet till förlossningsrädda varierar mycket. 
Vissa kliniker har specialutbildade barnmorskor med kbt-kompetens och egen mottagningstid medan andra inte avsätter 
någon planerad tid för barnmorskorna att ha samtalen på. Generellt saknas riktlinjer för vad som ska ingå i barnmorskans kompetens för att genomföra samtalen.


Drygt 80 procent av de förlossningsrädda var nöjda, eller mycket nöjda, med samtalsstödet de fått. De kände sig stärkta och upplevde att stödet från förlossningsbarnmorskan varit mycket viktigt. 


Ändå hade ungefär dubbelt så många kvinnor med förlossningsrädsla, trots behandlingen, en negativ förlossningsupplevelse i jämförelse med kontrollgruppen med kvinnor som inte var rädda för att föda barn.


Önskemålen om att föda med kejsarsnitt minskade under graviditeten hos de förlossningsrädda och majoriteten födde vaginalt. Samtidigt uppgav flera kvinnor ett par månader efter förlossningen att de skulle föredra ett kejsarsnitt vid en kommande förlossning. 



För Birgitta Larsson kommer intresset för ämnet naturligt. När hon hade arbetat fem år som barnmorska på Sundsvalls sjukhus blev hon tillfrågad om att arbeta med förlossningsrädda kvinnor.


— Jag tvekade inte en sekund. Det är ett viktigt område och jag gillar att prata med människor, säger hon.


Efter avhandlingsarbetet kommer Birgitta Larsson att arbeta med barnmorskeutbildningen på Mittuniversitetet. Forskningen släpper hon dock inte. Närmast ligger en uppföljning av Barnmorska hela vägen i Sollefteå. Ett projekt där en och samma barnmorska följer den gravida från första besöket inom mödravården, till förlossning och eftervård.


— Det känns otroligt spännande och jag tror att det är precis det här som många förlossningsrädda kvinnor behöver för att känna sig trygga, säger hon. 



Avhandlingen heter: Treatment for childbirth fear with a focus on midwife-led counselling: A national overview, women’s birth preferences and experiences of counselling.