Bollen kommer flygande över nätet. Parisa hoppar upp i luften och möter den med ett kraftfullt slag med handleden. Smack! Bollen snuddar vid nätet och skär snabbt ner i marken på motståndarsidan. Åskådarna hoppar, tjoar, applåderar och visslar. Parisa skrattar och rättar till sjalen som kanat ner från huvudet. Sedan är hon redo igen.

Volleybollturneringen på den lilla grusplanen utanför asylboendet i Lugnås är anordnad av Läkare utan gränser. Under ett års tid har organisationen haft ett pilotprojekt i Götene kommun för att förebygga psykisk ohälsa bland asylsökande. Koordinatorn och sjuksköterskan Jenny Gustafsson hoppas att de har visat primärvården och kommunerna hur man kan arbeta med asylsökande som behöver hjälp.



I dag möter lag från Lugnås lag med asylsökande från Götene och Lidköping. Personal ur teamet från Läkare utan gränser hoppar in där det behövs. För några timmar råder ett glatt fokus på att plocka hem nästa boll. Ett välkommet avbrott i en vardag som ofta består av passiv väntan och oro inför en oviss framtid. 


— Att få göra meningsfulla och sociala akti-
viteter är oerhört viktigt. Det gör det lättare 
att hantera oro och stress, säger Jenny Gustafsson. 



Men vad gör egentligen Läkare utan gränser i fredliga Sverige? Behövs ni inte bättre på annat håll?

— Det hör inte till vanligheterna att vi jobbar i Sverige, men med den stora inströmningen av flyktingar hösten 2015 ställde vi oss frågan hur situationen såg ut i mottagarländerna. Vad hade man för förmåga att ta hand om flyktingar med psykisk ohälsa?


Under 2015 tog Sverige, enligt Migrations­verket, emot nära 163 000 asylsökande, vilket var dubbelt så många som 1992 då Balkankriget pågick. Jenny Gustafsson, som varit på åtta utlandsuppdrag bland annat i Afghanistan, Malta, Lampedusa och Serbien mötte många männis­kor på flykt över Medelhavet till Europa. 


— Alla var i transit. De ville vidare till Tyskland, Sverige eller England, berättar Jenny Gustafsson.



Läkare utan gränser har lång erfarenhet av att arbeta med flyktingar. De vet att många har potentiellt traumatiska upplevelser från hemlandet och resan. Krig, fängelse, tortyr, sexuellt våld, avrättningar, familjemedlemmar som försvunnit eller drunknat på vägen. 


— De har fått vara på sin vakt hela tiden 
och ta aktiva beslut för att överleva, säger Gaia Quaranta, psykolog och handledare för råd­givarna och kulturtolkarna i teamet. 


När flyktingarna kommit till Europa och sökt asyl inleds ett annat slags psykisk stress. Plötsligt får de inte fatta några beslut alls rörande sina liv. Det är andra, i Sverige Migrationsverket, som ska besluta.


— Deras liv står i standby-läge, menar Chris­tina Krikigianni, sjuksköterska från Grekland och rådgivare i teamet. De får vänta minst ett och halvt år på besked. 


Väntetiden och den ovissa framtiden påverkar den psykiska hälsan negativt. Ångest och depression kan utan hjälp försämras och utvecklas till svårare psykiska sjukdomar.


— Men det går att förebygga genom att plocka fram människors egna inre styrkor och stötta dem, säger Gaia Quaranta.
Jenny Gustafsson som slagit sig ner i gräset bredvid planen nickar instämmande.


— Det är därför Läkare utan gränser gör det här projektet. Vi vet att man med ganska enkla medel och med hjälp av icke-specialiserad personal kan göra mycket, säger hon.


Dagen innan träffas vi i kommunhuset i Götene där Läkare utan gränser hyrt in sig. Jenny Gustafsson och Gaia Quaranta har en färgglad kalender framför sig. Varje färg­markering är en inplanerad aktivitet.


— Under våren 2016 började vi kartlägga situationen för asylsökande i Sverige. Vi såg dels att det fanns stora brister vad gällde förmågan att ta hand om flyktingar med psykisk ohälsa, dels att det såg väldigt olika ut i landet, berättar Jenny Gustafsson.


Socialstyrelsens rapport hösten 2016 bekräftade detta. Alla asylsökande som kommer till Sverige erbjuds en hälsoundersökning. Där ska såväl den fysiska som den psykiska hälsan kontrolleras.


— Även om man gör en hälsoundersökning är det inte säkert att den psykiska ohälsan fångas upp, menar Jenny Gustafsson.


Det vill Läkare utan gränser råda bot på. Organisationen har under årens lopp arbetat fram fungerande metoder för att med enkla medel och tidiga insatser förebygga psykisk ohälsa. I Götene började teamet, Jenny Gustafsson och Gaia Quaranta, samt tre rådgivare och fyra kulturtolkar, med individuella screeningsamtal. De asylboende fick svara på frågor kring sin hälsa. 


— Att tala om psykisk ohälsa är inget man gör direkt. Därför handlar det om att bygga upp ett förtroende. För oss är det viktigt att finnas nära. Det ska vara lätt att träffa oss, säger Jenny Gustafsson. 



Teamet har också haft många samtal i grupp. Behovet av information är stort. Kulturtolkarna, som har gemensam kulturell bakgrund med flyktingarna och talar arabiska, farsi och dari, är oerhört viktiga för att de asylsökande ska förstå information och kunna kommunicera själva.


— Om jag skulle få ge ett enda råd till sjukvården skulle det vara att alltid se till att det finns tolk med, annars blir det lätt missförstånd, säger Jenny Gustafsson.


I grupp har man även haft hälsofrämjande aktiviteter, som matlagning och föräldrakurs. Syftet är inte minst att bryta isolering som är en riskfaktor vid psykisk ohälsa.


— Vi fick höra att många av kvinnorna knappt lämnade sina rum. Då ordnade vi träffar särskilt för kvinnor där vi talade om allt från hur det fungerar med skola och sjukvård i Sverige till mänskliga rättigheter, sexualitet och föräldraskap. Och de kom.


Teamet har även utbildat personal inom kommunen som arbetar med asylsökande, om suicidprevention bland annat.


— De som lider av svårare psykisk ohälsa slussas vidare till primärvården för bedömning och eventuell remiss till psykiatrin eller Röda korsets traumacentrum i Skövde. Ensamkommande ungdomar är särskilt utsatta. 



Dagens volleybollturnering är slut och tjejlaget från Lugnås och ett lag från Lidköping står som segrare. Parisa visar stolt upp sin guldmedalj. Hennes familj har nyligen fått avslag och ska skickas till Afghanistan. Ett land där Parisa knappast kommer att få visa sin bollkänsla och som hon inte känner eftersom familjen levde i Iran när hon var liten.


Läkare utan gränsers team plockar i ordning. Solen lyser fortfarande trots att dagen går mot sitt slut, liksom projektet. Jenny Gustafsson medger att det inte varit lättjobbat.


— Jag trodde det skulle vara enklare att arbeta i Sverige. Begreppet ”vård som inte kan anstå” innefattar hjälp vid psykisk ohälsa. Men vissa enhetschefer och annan sjukvårdspersonal har inte velat hjälpa de asylsökande, påpekar hon. 


Det har krävts många telefonsamtal och påtryckningar. Kanske har oviljan att hjälpa berott på personalbrist eller okunskap, men det har skapat frustration hos teamet när folk som behöver vård förvägrats det. 



Parisa i reportaget heter egentligen något annat.