Vi hittar dem i Region Skånes laboratorium för arbets- och miljömedicin. Det ligger i en av de gula tegelbyggnaderna på Medicon Village i Lund, lokalerna är nya men utrustningen 
gammal. Birgitta Björk pekar på en av de stora glasväggarna som skiljer de olika utrymmena på laboratoriet åt.


— Där har vi vår masspektrometer. Vi har begärt pengar till en ny, eftersom den bullrar så förskräckligt. Men det är ändå bättre än tidigare, när den stod i samma rum som allting annat, säger hon och öppnar dörren in till den 
17 år gamla maskinen, en av de första på kliniken.


Den är ihopkopplad med en vätskekromatograf för att på ett så specifikt och sensitivt sätt som möjligt analysera de prover som Birgitta Björk och Maria Wetterling ägnar så mycket tid och koncentration åt att preparera.


Insamlandet av proverna görs ofta av en arbetsmiljöingenjör från företagshälsovården som med hjälp av speciella kompresser torkar av minst tio väldefinierade ytor på arbetsplatsen. På en vårdavdelning kan inte minst golvet vid toaletter vara kontaminerat eftersom cytostatikan läcker ut via urinen. En särskilt utsatt grupp är därför städarna.

I labbet ägnar Birgitta Björk och Maria Wetterling en hel dag åt att preparera proverna. Ur varje kompress ska cytostatikan extraheras för att sedan kunna föras in i den bullrande masspektrometern. 


— Vår stora utmaning är att hantera det rätt från början. Inte tappa, spilla eller sätta till fel vätskor. Man måste arbeta metodiskt och veta exakt var man har sina saker, säger Birgitta Björk.


Ståendes vid ett stort dragskåp visar hon hur ett av de sista förberedande momenten går till.


Bredvid henne sitter Maria Wetterling. Båda bär skyddshandskar och har sina öron täckta av skyddskåpor. Även här inne bullrar det.


— När man arbetar med de här proverna måste man få vara i fred. Det går inte att ta några telefonsamtal eller bli störd på annat sätt, säger Maria Wetterling samtidigt som hon lyfter upp en serie med färdigpreparerade smårör som är klara att flyttas över till masspektrometern i rummet bredvid.



Resultaten som kommer ut ur den stora maskinen jämförs mot en standardkurva med kända mängder cytostatika. Efter ytterligare en dags koncentrerat arbete kan de tala om exakt vilka halter av vissa cytostatika som finns i omgivningen på en bestämd arbetsplats.


— Det som är kul är att ingenting är automatiserat, allt görs för hand. När man är klar med en serie kan man sträcka på sig och känna sig rätt stolt över hur skicklig man ändå är på någonting, säger Birgitta Björk som genast får medhåll av kollegan.