Andelen personer som medicinerar mot adhd har ökat kraftigt i Sverige under de senaste tio åren. Under 2016 hämtade totalt 103 000 personer ut något adhd-läkemedel.

Ju mer spridda dessa preparat är i befolkningen, desto större är risken för att de hamnar i fel händer eller används på fel sätt. En europeisk enkätstudie från 2016 visar att 6,1 procent av svenskarna någon gång har missbrukat adhd-preparat. Nästan hälften hade fått tag på dem via vänner eller anhöriga.

— Det är ett stort problem. Och det är en utmaning för vården som behöver tillgodose vårdbehovet hos patienter med adhd samtidigt som man har kontroll över att läkemedelsanvändningen är på en rimlig nivå, säger Anders Håkansson, professor i beroendemedicin vid Lunds universitet, och en av författarna till studien.

Sprututbytesenheterna i Stockholm och Malmö har på sistone uppmärksammat att adhd-preparat används på ett helt nytt sätt. Det handlar framför allt om metyl­fenidat, den aktiva och narkotiska substansen i vanliga preparat som Ritalin och Concerta. Tabletterna är för oralt bruk men löses upp och injiceras, för att få en förhöjd ruseffekt.

Andelen patienter som uppger metylfenidat som sin senast injicerade drog har pendlat mellan en och fem procent på sprututbytet i Malmö de senaste åren, berättar Anders Håkansson.

Dessutom har hans forskargrupp i en mindre studie visat att 19 procent av patienterna som är i substitutionsbehandling för opiatberoende har tagit adhd-läkemedel utan förskrivning.

— Det bekräftar bilden av att dessa preparat förekommer som en del i ett blandat missbruk, även hos personer med ett primärt annat beroende, säger Anders Håkansson.

Här kan det både handla om rent illegal användning, vid sidan av heroin och amfetamin, men också om att personer som har fått adhd-medicin använder den på ett felaktigt sätt.

Hos personer med adhd är den generella livstidsrisken för att få missbruksproblem närapå fördubblad, men det finns stora individuella skillnader, visar forskning. Det innebär att vården behöver vara extra vaksam. Enligt Anders Håkansson bör det göras en analys av risken för felanvändning och beroende innan läkemedelsbehandling sätts in. Den ska sedan vara vägledande för hur vården följs upp.

— Här har sjuksköterskor en central roll. De står i de flesta fall för den regelbundna, och förhoppningsvis täta, uppföljningen av både effekt och biverkningar. Därmed är sjuksköterskan ofta den som först ser, eller kan fråga efter, en svikt i behandlingen eller tendenser till felanvändning. Där är det viktigt med ett bemötande som gör att patienten vågar berätta och tillsammans med vårdpersonalen kan jobba med problemet, säger Anders Håkansson.