Vi är på kirurgiavdelning 51 på Skaraborgs sjukhus i Skövde i Västra Götalandsregionen, journalsystemet heter Melior. 


Caroline landar utanför salen hos sin första patient, loggar in i journalen, klickar fram läkemedelslistan och plockar ner rätt tabletter i koppen, mest är det smärtstillande, och går in till patienten.

Caroline Setterberg. VF 2-17
Efter morgonronden byter Caroline från bärbar dator till den stationära, där hon blir sittande en stor del av dagen. Foto: Jerker Andersson


Tillbaka vid datorn upptäcker hon att systemet kastade ut henne innan hon signerade läkemedlet. Hon loggar in igen och gör om, klickar runt och delar ny medicin.


Caroline jobbar mycket hellre med dator än med papper men ser många saker som kan förbättras. Ständiga inloggningar och dubbeldokumentation är några av de moment hon allra helst vill slippa. 


— Problemet är att programmen inte är särskilt bra integrerade med varandra. 


Det ska visa sig vara dagens understatement. 



25 minuter senare är medicindelningen klar, den här dagen gick det snabbt. Det odruckna kaffet har kallnat, hon ställer den bärbara datorn på laddning och hämtar en ny kopp innan hon drar sig undan på sin mörka expedition. Där ska hon tillbringa en stor del av arbetsdagen vid en stationär dator.


Det är dags att förbereda för en patient som ska åka hem. Caroline loggar in i journalsystemet med användarnamn och lösenord och går in i journalen. För att ta en snabb titt på svaret på patientens blododling krävs en annan inloggning. Hon klickar sig fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan inloggningsrutor, vyer och program. 



Att tvingas navigera mellan olikartade program och upplägg minskar känslan av kontroll och överblick. När man behöver koncentrera sig på var man befinner sig i ett datorprogram och tänka på hur man gör där i stället för på själva uppgiften, går det åt mycket extra energi. Våra hjärnor klarar inte att bearbeta flera uppgifter på hög nivå samtidigt. Det visar forskning, som bland annat refereras i Arbetsmiljöverkets första rapport om digital arbetsmiljö som kom förra året.


Sammanlagt jobbar Caroline i tio olika system, varav nio dagligen. De flesta kräver särskild inloggning, har sitt eget utseende och sätt att fungera. 


Eftersom hennes patient har hemsjukvård måste all dokumentation för kommunen göras klar. Det sker i Klara, ett helt separat system, som förutom ytterligare ett lösenord kräver att hennes e-legitimation på jobbet, siths-kortet, sätts in i datorn. Likadant är det för läkemedelssystemet Hamlet. Vi mäter tiden. Det tar 30 sekunder från att hon sätter i kortet till dess bilden kommer upp — det känns som en halv evighet. 


Så fort datorn lämnas måste kortet tas ur. Att man då blir utloggad från både Klara och Hamlet är ett av de största irritationsmomenten för sjuksköterskorna, enligt Caroline. 


Men det är väl en säkerhetsfråga? försöker jag.

— Nej, för till journalsystemet behöver vi inget siths-kort. Det står öppet om man inte själv loggar ut och det borde vara ännu viktigare att skydda, säger Caroline.


Kortet behövs också för att man ska komma in i läkemedelsförråden, då tillsammans med två olika koder. 



Det finns ingen generell siffra för hur mycket arbetstid som sjuksköterskor i genomsnitt tillbringar vid datorn. För läkare uppges det handla om 50 procent. När medicinkliniken i Örebro införde datorjournaler uppskattade sjuksköterskorna att cirka en tredjedel av deras arbetstid tillbringades vid datorn, enligt en utvärdering 2007-2011. Caroline och flera av hennes kolleger i Skövde, uppskattar tiden till närmare 75 procent. 



Patienten ska ha dropp hemma. Caroline antecknar det i Klara och går tillbaka till labblistan för att skriva in en ordination för prover som hemsjukvården behöver ta om två veckor. ”Få se, vilket datum blir det”, undrar hon för sig själv, loggar in i sin mobil för att titta på almanackan för att kunna skriva in rätt dag i labblistan.


Hjärnans arbetsminne, eller korttidsminnet, klarar bara av att lagra en begränsad mängd information i taget och bara en kort tid, högst 5-8 meningsfulla informationsenheter i 15-20 sekunder, enligt psykologiska experiment på 1950-talet. 


Hoppandet mellan systemen, ett mejl som trillar in, en telefon eller en patient som ringer, ett mess som surrar till i mobilen, de ständiga avbrotten av tankegången, allt bidrar till att hålla hjärnan på högvarv. Tills en dag då det kanske inte går längre och man blir sjukskriven för utmattningssyndrom.


Så var det för Viveka Karlberg, sjuksköterska på samma avdelning som Caroline. 


— Jag hade satt mig in i så många nya program och så kom det ett till. Det var som att jag fick ett knytnävsslag, det blev soprent i huvudet. Jag låg i sängen i två månader och kom inte upp, berättar hon vid datorn som det tog henne sju minuter att logga in i denna morgon.


Det var inte för att syssla med datorer som hon blev sjuksköterska, ett jobb hon egentligen älskar. Hon tycker att sekreterare borde ta över många av sjuksköterskornas uppgifter.


— Varför ska vi fylla i om patienten är fullt betalande eller ringa taxi? Med all den här administrationen borde vi ha färre patienter men jag har exakt lika många i dag som för 17 år sedan och de är mycket sjukare.



Det hon avskyr mest är dokumentation för dess egen skull, som hon måste göra ”för att ha ryggen fri”. Som exempel tar hon riskbedömningar då hon ska ”skriva en roman” om att man exempelvis kommit överens med en patient som kan falla omkull att den inte ska stiga upp själv utan ringa på personal och använda halksockor. 


— Då sitter jag där vid datorn och skriver. Ju mer jag skriver desto bättre sjuksköterska är jag, i stället för att vara med patienten så att han eller hon inte ramlar.



Professor Bengt Arnetz är läkare i preventionsmedicin och har i många år forskat om stress, prestation, it och hälsa vid svenska universitet och vid Michigan State University i USA. 


— Inom vården jobbar man med höga kognitiva krav hela tiden och måste väga in en mängd faktorer för att fatta beslut. Det är pressat redan som det är i dag med lägre bemanning och allt sjukare patienter. På toppen av det har man it-system som inte fungerar bra. 


Han förklarar att hjärnan är gjord för att vara intensivt aktiv i kortare perioder, 30-40 minuter i taget. Däremellan kräver den återhämtning. När informationsbelastningen ligger på hög intensitetsnivå hela tiden går det åt mer energi för att göra samma arbete. Till slut orkar hjärnan inte med, minnet försämras och effektiviteten går ner. 


Hur man klarar belastningen beror bland annat på genetiska förutsättningar, tidigare erfarenheter och kunskap om verktyget. 


— Ju mer kompetens och utbildning desto smidigare upplever personalen att systemen är, har vi sett. Men ofta skär man ner på utbildningen för att implementeringen av tekniken tar för mycket tid. 



Långvarig arbetsrelaterad stress ger faktiskt synliga anatomiska förändringar i hjärnan, det har både amerikansk och svensk forskning visat. Den del av hjärnan som sköter mycket av det logiska tänkandet; språk, sammanhang och minne till exempel, var signifikant tunnare hos dem som sa sig lida av arbetsrelaterad stress än hos kontrollgruppen.


— Förändringarna i hjärnan går delvis tillbaka men det krävs mer forskning för att förstå om det beror på behandling eller på tiden och vilan i sig, säger Ivanka Savic Berglund i Karolinska institutets forskargrupp.