Maj-Britt Elmersjö hör till de piggaste på äldre­boendet Wesslandia i Karlholmsbruk. Efter lunchen ställer hon upp och visar hur hon borstar tänderna, mycket noggrant. Hon tar en stor klick tandkräm, precis som man ska, och gnuggar sig fram längs både över- och underkäke, där nästan alla tänder är hennes egna.


— Jag sköter min hygien själv, tänderna 
också. Jag träffar tandhygienisten en gång i kvartalet. Då kommer hon hit till mitt rum och undersöker och ger råd, säger hon.


På väggen hänger bilder på släkten tillbaka till hennes fars föräldrar. De ser stolta och strävsamma ut, men håller ihop läpparna på bilden. För hundra år sedan var det få som hade tänderna i behåll på äldre dagar. Det har äldre oftast numera tack vare tandvård, borstande och fluor.



Annakarin Osterman ansvarar för avdelningen bredvid Maj-Britt Elmersjös där patienterna är demenssjuka. Många behöver hjälp med tandborstning, vilket ibland är lättare sagt än gjort.


Några öppnar munnen för att det känns bekant när undersköterskan tydligt visar upp tandborsten. Andra kniper ihop och då gäller det att få förtroendet, genom att lirka, eller vara vänlig och bestämd. Undersköterskan och munhälsoombudet Lotta Argården visar hur hon utan att tveka snabbt för in pekfingret i mungipan och börjar borsta.


Hon vet att hon gör en god gärning och visar gärna nya i personalen som är osäkra.



— Vår omvårdnadspersonal är bättre än jag på själva munvården. Men jag är ansvarig, så när de ser något som avviker berättar de för mig. Numera känner jag mig trygg med min kunskap, jag kan skilja på vad som är friskt och sjukt i de boendes munnar. Dessutom är det så enkelt att nå vår tandhygienist för ett snabbt samtal. Hon är en i teamet helt enkelt, säger Anna­karin Osterman, demenssjuksköterska.


Både hon och kollegan Carin Andersson har i många år känt sig osäkra på att bedöma patienternas munhälsa. Borsta är en sak, men det är kunskapen att avgöra om hälsan i munnen försämrats som är svår. Carin Andersson erkänner att under hennes år på akutsjukhus kom munvården långt ner på prioriteringslistan.


— Man tänkte att de ligger här så kort tid att det inte spelar någon roll, huvudsaken är att vi borstar tänderna eller proteserna. Visst har jag kunnat avgöra om patienten har svamp i munnen, men det är allt, säger hon.



Motorn bakom satsningen på god munhälsa på äldreboendet Wesslandia heter Ulrika Olsson, tandhygienist i Tierp. Hon har gjort bedömningar av munhälsa på äldreboenden sedan 1999 och märkte under åren att munhygienen hos de äldre inte sköttes som den skulle.


Hon startade en treårig studie inom Folktandvårdens kunskapscentrum för äldretandvård på Wesslandias äldreboende, som har 93 boende, varav hälften har demenssjukdom.


Sjuksköterskorna intervjuades och det kom fram att deras kunskap brast och att munvård inte fanns med i vårdplaneringen. Sjuksköterskorna ursäktade sig med uttryck som ”man kan inte vara bra på allt”.


En enkät till all vårdpersonal visade att de tyckte att munvård var den svåraste arbetsuppgiften i omvårdnaden.


— Det beror mest på deras känsla av att göra intrång. Det resulterade i att det var lätt att låta bli och säga ”det går bara inte”. Men då görs ingen kontroll eller uppföljning heller. Så gör sjuksköterskor inte med andra kroppsdelar.


Därför behövdes både utbildning och nya rutiner. Ulrika Olsson lärde upp sjuksköterskorna och omvårdnadspersonalen i munvård. De kan nu skilja på friskt och sjukt, på proteser, halvproteser, bryggor och inplantat. Alla ersättningar för tänder ska skötas dagligen.


Munvårdspärmar finns på varje avdelning med allmän information och råd för de enskilda boende. Varje patient har fått en egen checklista där personalen kryssar i att tänderna är borstade.


— Där syns direkt om borstningen brustit i flera dagar och då uppmärksammar vi det. Patienten kanske är för torr i munnen eller har svamp, eller behöver behandling av mig eller tandläkare.



Alla äldre som är beroende av vård har rätt till en munhälsobedömning per år. Den rättigheten utnyttjas av få, visar en nationell analys.


Ulrika Olsson har valt att träffa många av de boende varje kvartal i stället. Men ibland sker en försämring snabbt i munnen, när orken och den kognitiva förmågan tacklar av.


Studien är klar och hon har presenterat den på demens- och tandvårdkonferenser — och just fått pris tillsammans med hela sin klinik från Uppsala landsting.


Läs mer:

Utveckling av munvårdsrutiner på vård- och omsorgsboende för äldre.
Rapport från Folktandvården i Uppsala län