När professor Lars Egevad vid Karolinska institutets forskningsavdelning för onkologi och patologi satte sig ner och gick igenom högen med ratade ansökningshandlingar fick han syn på Jóna Guðjónsdóttirs. Sedan dröjde det inte länge förrän hon satt på ett plan på väg till Arlanda.


— Varför det blev just jag vet jag inte. Men jag hade ju ganska lång erfarenhet från patologen på sjukhuset i Reykjavik, där jag hade jobbat som assistent sedan början av 2000-talet, säger Jóna, som numera är specialist på att förbereda cancerogen prostatavävnad för att förvaras i biobanker.



Efter att ha gått det fyraåriga programmet 
till biomedicinsk analytiker vid universitetet i Reykjavik sökte Jóna jobb på enheten för patologi vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm. Det gick inte alls. Tämligen omgående fick hon veta att hon måste behärska det svenska språket för att arbeta kliniskt med patologi. Inte minst för att kunna tolka remisser och ge begripliga svar.


Inom forskningen är de svenska språkkunskaperna inte lika nödvändiga, det viktiga är att medarbetarna behärskar engelska. Därför kunde jobbet på forskningsavdelningen bli hennes. 


— Det har jag inte ångrat. Jag trivs bra där jag är nu och har åtminstone i nuläget inga planer på att byta jobb eller flytta tillbaka till Island, säger Jóna.



Framför allt uppskattar hon att få lägga upp sitt arbete självständigt. Jobbet har också inneburit att hon fått medverka i internationella sammanhang. Till IFBLS världskongress för biomedicinska analytiker i Japan i höstas tog hon med sig en poster som visar hur man med speciella förberedelser kan få fram mikrometertunna snitt av hög kvalitet från fryst cancerogen prostatavävnad.


Det vanliga är att prostatavävnaden fixeras med formalin och bäddas in i paraffin. Det fun­gerar bra ur dia­gnostisk synvinkel. Men när forskarna vill studera det genetiska innehållet i prostatacancercellerna har det visat sig att kvaliteten blir betydligt bättre om vävnaden delas upp i block som fryses ner till minus 80 grader Celsius, inbäddade i en speciell så kallad OCT-gel. När vävnaderna ska analyseras tinas de till minus 20 grader och fryssnittas, för att sedan placeras på objektglas och färgas.


I Japan fick Jóna pris för postern som med text och bilder tydligt förklarar hela processen.



Att preparera prostatavävnaden för att frysas i biobanken är ingen enkel process. För att det ska bli exakt lika stora delar och med en fin yta använder Jóna sig av en specialtillverkad dubbelbladig kniv. I genomsnitt tar det drygt 2,5 timmar att fryssnitta en hel prostata, ibland kan det behövas upp till 4 timmar. Men det ingår i jobbet och är inget som Jóna klagar över. Tvärtom.


— Det jag gör är intressant, speciellt som jag vet att det kommer att påverka framtidens vård. Det känns väldigt bra, säger Jóna, som efter bara några år i Sverige numera talar näst intill perfekt svenska.