Föräldrarna gråter när de under rättegången i mars berättar om den traumatiska förlossningen som slutade i katastrof. De är sjukskrivna sedan de förlorade sin son för snart tre år sedan, några veckor efter den ödesdigra natten.


Ingen i rättssalen förnekar att det som skett är en stor tragedi. Föräldraparet har med sig sin familj som stöd. Bland åhörarna sitter även barnmorskans mamma och en god vän, som också är barnmorska på Danderyds sjukhus där det hände.


Att en sjuksköterska eller barnmorska tvingas stå till svars i ett brottmål är mycket ovanligt i Sverige. Men nu är barnmorskan åtalad för att genom oaktsamhet ha vållat barnets död.



Barnmorskan gav av misstag värkstimulerande läkemedel i stället för värkhämmande. Det hade ordinerats för att bromsa värkar i väntan på kejsarsnitt. När hon upptäckte förväxlingen gav hon det värkhämmande läkemedlet på eget bevåg. Barnmorskan ska inte heller ha larmat och hon berättade inte om sitt misstag förrän efter förlossningen. Hon var förkrossad.
 Åklagaren bedömer hennes agerande som så oaktsamt att det är brottsligt. Det håller inte försvarsadvokaten, Johan Rainer, med om.


— Barnmorskan medger att hon gav fel läkemedel, men vi bestrider att hon skulle ha varit oaktsam, säger han.


Barnmorskan bredvid honom ser plågad ut under rättegången, blek och allvarlig. Både för henne och för föräldrarna spelas mardrömmen upp igen när de ses i rätten. Den började med att den födande kvinnan kom in till förlossningen på Danderyds sjukhus i Stockholm med sin man.


Hon är i vecka 38+2 när hon läggs in efter att ha bett om att bli igångsatt på grund av smärtor i rygg och bäcken.


Behandling med Cytotec påbörjas för att få i gång förlossningen. Åsikterna går isär om värkarbetet startar då. Barnmorskan tycker att det är svårt att få till en bra registrering av fostrets hjärtljud. Hon pratar med en läkare som gör ultraljud och upptäcker att barnet har vänt sig och ligger i sätesläge.


Läkarna bedömer det inte som möjligt att vända barnet på grund av kvinnans höga bmi och att fortsätta igångsättningen när barnet ligger fel skulle vara förenat med för stora risker. Läkaren ordinerar därför Bricanyl, som är värkhämmande, och planerar in kvinnan för kejsarsnitt nästa morgon.


Sedan går allt fel. Det är då barnmorskan förväxlar läkemedel och i stället ger Oxytocin, som är värkstimulerande. Hon ger dessutom samma dos som läkaren ordinerat för Bricanyl. Enligt ett expertutlåtande från Socialstyrelsen motsvarar det en flera hundra gånger högre dos än vad som rekommenderas vid igångsättning. Kvinnan får intensiva krystvärkar och börjar föda.


Precis när barnmorskan gett 
Oxytocin upptäcker hon sitt misstag. Hon springer och hämtar Bricanyl 
i stället och ger det bara någon minut senare. Sedan trycker hon på en signalknapp och tror att hon larmar, men larmet går aldrig. Barnmorskan som är sektionsledare kommer i alla fall in och de tar beslutet att amniotomera — punktera fosterhinnan — för att kunna sätta en skalpelektrod och få in hjärtljuden.


Enligt försvaret ska barnmorskan inte ha hunnit punktera fosterhinnan, utan den var så buktande att den sprack bara av att hon petade på den.



Nu går det väldigt fort, barnets fötter är synliga när två läkare larmas till förlossningsrummet. Kroppen föds fram, men huvudet sitter fast. Det är bråttom eftersom barnet riskerar att drabbas av svår syrebrist. Men det dröjer 18 minuter innan barnet kan förlösas.


Alla vittnar i tidigare förhör om kaoset som utbröt på förlossningsalen. Försök att flytta mamman till olika ställningar och att få ut barnet med tång misslyckas. Kvinnan skriker panikslagen och personalen är stressad. Till sist flyttas kvinnan till ett operationsrum intill för att sövas och då kommer barnet ut. Men det är för sent. Barnet är livlöst, återupplivas visserligen, men dör 17 dagar senare till följd av skador i mag-tarmkanalen och hjärnan.


Efter förlossningen tas den chockade barnmorskan om hand av sina kolleger. Hon är förkrossad och anklagar sig själv. Först då berättar hon om förväxlingen av läkemedlen. Barnmorskan kan inte förklara varför hon inte berättade om sitt misstag direkt, mer än att hon var stressad, får en blackout och inte riktigt minns vad som hände.


Klinikchefen har i förhör beskrivit att bemanningen den natten var den vanliga och att belastningen var hård men normal.


Det håller barnmorskan inte med om och advokaten Johan Rainer sa:


— Det var ett mycket pressat läge. Det här är en förlossningsavdelning som personalen anmält till Arbetsmiljöverket. 
För Vårdfokus utvecklar han sin tanke utanför rättssalen:


— Det är obehagligt att barnmorskan ställs inför rätta och att man när något så här tragiskt händer försöker hitta en syndabock. Jag tycker inte att avdelningen har backat upp sin barnmorska.



En av hennes kolleger är på plats den första rättegångsdagen för att stötta. Ellinor Andersson är också barnmorska på Danderyds förlossning och vän till den åtalade.


— Hela barnmorske­kåren undrar vad som ska hända i rättegången. Om hon döms tror jag många av oss kommer att dra öronen åt oss och fråga oss själva om det är värt att jobba med detta. Ska man inte kunna göra ett fel utan att åka dit privat, säger hon.


Enligt Ellinor Andersson har barnmorskorna gång på gång lyft fram för ledningen hur orimlig arbetsbelastningen är och de känner sig varken hörda eller sedda. Men klinikledningen är inte omedveten om brister i organisationen. Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, har kritiserat organisationen efter flera anmälda fall och kommer att fortsätta granska kliniken. Också Arbetsmiljöverket kräver förändringar efter en tillsyn nyligen.



Sjukhuset har förbättrat vissa rutiner, som att barnmorskorna i dag signerar när de kontrollerat läkemedlen i vagnarna. Det gjordes inte vid den aktuella förlossningen och den åtalade barnmorskan säger inför rätten att Oxytocinet stod i den kopp på läkemedelsvagnen där Bricanylet skulle stå. Det fanns också en förväxlingsrisk då ampullerna vid den här tiden var mer lika till utseendet.


Rätten kommer att ha många frågetecken att reda ut kring barnmorskans ansvar och agerande. Var värkarbetet redan i gång innan den felaktiga injektionen? Varför tittade hon inte på läkemedelsetiketten på ampullen? Varför berättade hon inte direkt för läkarna om sitt misstag? Spräckte hon fosterhinnan?


Enligt Socialstyrelsens rättsliga råd hade det funnits en chans att rädda barnet med urakut kejsarsnitt om hon berättat direkt om förväxlingen av läkemedel.


— Deras uttalande visar att barnet med hög grad av sannolikhet inte hade orsakats de skador som ledde till barnets död om kejsarsnitt hade skett, som planerat. Därmed är det ställt utom rimligt tvivel att barnmorskans agerande orsakat barnets död, sa kammaråklagare Lotta Karlsson innan rättegången startade.



För vårdgivaren finns kvar att reda ut varför föräldrarna inte fick information om att ett stort misstag skett, som kan ha orsakat att deras barn avled. Under rättegången berättade kvinnan att de inget fick veta om misstaget. 


— Efter förlossningen grät alla, läkaren och barnmorskan. Jag tänkte bara på att min son hade räddats, jag förstod inte vad syrebristen kunde få för effekter. Jag tröstade personalen. Men jag visste inte om misstaget då, säger hon och gråter stilla.


Vetskap om misstaget fick kvinnan först tre dagar senare då hon själv begärde ut förlossningsjournalen.

Rättegången fortsatte i flera dagar efter Vårdfokus pressläggning. Hur den gick och hur domen blir kan du läsa på: vårdfokus.se


Kalmarfallet kan få betydelse

Högsta domstolen, HD, prövade 2006 hur långt det egna ansvaret sträcker sig för en sjuksköterska vid läkemedelsmisstag. Sjuksköterskan i Kalmar hade blandat en tio gånger för hög dos av ett läkemedel och ett barn dog. Det fanns brister i organisation och rutiner. Men HD fann att "oavsett om sjuksköterskan tog, såg eller räknade fel" så var det inte ursäktligt och dömde henne.