Säg det igen! Skrattar damen. Säg att jag inte smittar. Jag går runt och känner mig som en stor bacill.


Hon vet att hon frågat många gånger men har ändå en vag oro i kroppen. Barnen har tagit det bra. Men en bekant som hjälpte till att tömma brevlådan när hon låg inlagd på sjukhuset under en dryg vecka satte sig i en annan del av bussen när de reste samtidigt in mot centrum för ett tag sedan.



Sjuksköterskan Anna Vallgårda sitter framåtlutad och lyssnar. Återigen berättar hon lugnt för sin patient att hon inte hade skrivits ut från sjukhuset om hon smittat. 
Samma budskap har upprepats många gånger i det här mottagningsrummet på Östra sjukhuset i Göteborg, där infektionsmottagningen tar emot tuberkulospatienter.


Ofta är en tolk med, eftersom en stor del av patienterna inte har svenska som modersmål och behöver kunna fråga mycket och förstå svaren. Många är rädda. En del tror att de ska dö. Men i Sverige är det väldigt ovanligt att någon dör i tuberkulos.


Trots detta lever skräcken för sjukdomen kvar. Infektionsmottagningen på Östra sjukhuset har haft tuberkulospatienter som kastats ut från sina hem när deras sjukdom blivit känd. På ett boende för ensamkommande tvingades en pojke som var under behandling för latent tbc att hålla sig undan från det gemensamma köket och äta i sitt egna rum.


Det finns fördomar om att tuberkulos sprids sexuellt, att det är ärftligt, att bara fattiga får sjukdomen. Framför allt finns en stor okunskap om när tbc smittar och vad latent tuberkulos innebär, även bland vårdpersonal. Okunskapen gör att vårdpersonal riskerar att missa tbc hos en patient med långvarig hosta, eftersom det är en så sällsynt diagnos. Det leder också till onödig oro. När en sjuksköterska eller läkare visar sin egen rädsla bidrar de till stigmatiseringen, säger Anna Vallgårda.


— De här patienterna är redan så utsatta, därför är vårdens bemötande extra viktigt. Jag säger inte att sjuksköterskor generellt bemöter tuberkulospatienter dåligt, men om man är rädd agerar man inte alltid empatiskt.



För hundra år sedan var tuberkulos den vanligaste dödsorsaken bland unga svenskar mellan 15 och 30 år. På 1940-talet, då Sverige började föra statistik över sjukdomen, var tbc ungefär lika vanligt här som i dagens Somalia, med nästan 300 fall per 100 000 invånare och år enligt WHO:s uppskattning. Sverige har i dag 7,3 fall per 100 000 invånare och år. Thailand har knappt 200 fall och Sydafrika drygt 800 fall per 100 000 invånare och år, som en jämförelse. 


Den äldre damen berättar minnen från barndomens Norrbotten, hur en bedrövlig hosta gjorde en grannflicka sängliggande. Hennes far var inlagd på sanatorium. Antagligen blev hon utsatt för smitta som barn, men har inte tänkt på sjukdomen sedan dess och levt ett friskt liv med latent tbc, fram tills nu. Knölar i nacken gjorde hennes läkare misstänksam, då hade hon redan hostat ett tag. Mellan 20 och 40 svenskfödda 60-plussare får liksom hon tbc varje år, av bakterier som mest troligt lurat i deras kroppar hela livet.



Under 1900-talet minskade tbc-drastiskt i Sverige, i takt med samhällets och folkhälsans utveckling. På 1940-talet kom de första verksamma läkemedlen och sjukvården kunde erbjuda betydligt bättre bot än frisk luft, mat och vila.


Samtidigt som tbc fortsatt att minska i den svenskfödda delen av befolkningen har antalet fall av tbc ökat bland utlandsfödda, från början av 1990-talet i takt med en ökad invandring från länder där tbc är vanligare. De allra flesta tbc-patienterna i Sverige i dag är utlandsfödda som smittats utomlands.


Infektionsmottagningen på Östra sjukhuset i Göteborg märker av den ökade tillströmningen av patienter. Framför allt behandlas fler med latent tuberkulos än tidigare. De upptäcks vid smittspårning, screening av nyanlända och screening av gravida med bakgrund i tbc-drabbade länder.



Trots att Sverige under lång tid tagit emot många asylsökande från länder med mycket tbc har smittspridningen i samhället i stort och utanför riskgrupperna inte ökat, visar ny statistik från Folkhälsomyndigheten. Myndigheten ser det som ett bevis på att svensk smittspårning och sjukvård fungerar bra och har reagerat på att det ökade antalet tuberkulosfall ibland målas upp som ett nytt skrämmande hot mot samhället.


Christer Janson, presschef på Folkhälsomyndigheten, berättar att han för ungefär fem år sedan började få allt fler frågor om tbc från rasistiska grupper som använt selektiva delar av myndighetens statistik för att sprida budskapet att tbc åter är en stor sjukdom i Sverige.


— Just när det handlar om smittsamma sjuk­domar känns det extra obehagligt eftersom detta tidigare har använts i historien för att sprida oro och peka ut olika grupper, säger han.


Folkhälsomyndigheten har därför jobbat mer aktivt än tidigare med att sprida korrekt information om tbc, inte minst för att stötta vården och lokala smittskyddsenheter som också märkt av en ökad ström av frågor, även från vårdpersonal.



Det är lätt att förstå varför nästa patient i samma mottagningsrum inte berättat för någon annan att han är sjuk i tuberkulos. Han är på ett sätt en typisk tbc-patient på mottagningen, en i övrigt frisk tonårskille, född i ett krigshärjat land, med drömmar om en framtid i Sverige.


Helst skulle han vilja leva ett mer vanligt tonårsliv, gå i skolan utan att missa en massa lektioner och kunna idrotta utan en central infart som är i vägen.


I stället får han besöka sjukhuset och vårdcentralen tre gånger i veckan för intravenös antibiotikabehandling och äta tolv piller varje dag. Han har en ovanlig multiresistent form av tuberkulos och kommer därför att behöva gå i behandling i uppemot två år, men med goda chanser att bli frisk.



Anna Vallgårdas kollega Romy Koitrand har planerat om sina arbetsuppgifter för att i så stor utsträckning som möjligt anpassa sig efter tonårskillens tider i skolan. Hon har märkt att han förstått allvaret med sjuk­domen, att han är en smart och ansvarstagande person. Men han smyger med tuber­kulosen och det är en stor påfrestning. Därför behöver han mycket stöd för att orka fullfölja behandlingen, berättar hon.


Luvtröjan ramar in ett ungt bekymrat ansikte. Mobiltelefonen ringer i fickan. En läskflaska står intill sängen där droppet är inkopplat. I eftermiddag ska han hem och titta på film, berättar han för Romy Koitrand när de sitter en stund och småpratar.


Hon vill veta att han sover, äter och inte mår illa när han tar sina tabletter och hon jobbar på att bygga upp ett så pass stort förtroende att hon kan känna sig hyfsat säker på att han kommer även nästa inbokade tid. För säkerhets skull skickar hon ett sms som en påminnelse.

Fler asylsökande smittade i Sverige

De allra flesta tbc-patienterna i Sverige i dag är utlandsfödda som smittats utomlands. Men smittspridning sker också i Sverige och förra året syntes en ökning. Framför allt i den grupp som är mest utsatt för tuberkulos, unga utlandsfödda. Trolig orsak är försenade hälsokontroller under hösten 2015, då Sverige under kort tid tog emot många asylsökande. Bland svenskfödda och utanför riskgruppen har sjukdomen däremot inte ökat. Totalt sett minskade antalet tuberkulosfall i Sverige förra året.
Den statistik som finns gäller aktiv tuberkulos, som är anmälningpliktig enligt smittskyddslagen.

Tuberkulos i Sverige 2016


Utrikesfödda smittade i Sverige:
69 (2015 = 34)
Därav 10-19-åringar:
25 (2015 = 8)

Svenskfödda smittade i Sverige*:
47 (2015 = 63)
Därav 60+:
28 (2015 = 41)

Utrikesfödda smittade utomlands:
562 (2015=709)

Svenskfödda smittade utomlands*:
22 (2015=16)

Osäker plats för smittan:
34 (2015 = 13)

Totalt antal fall:
734 (2015 = 835)

*I gruppen svenskfödda ingår barn till utrikesfödda som tillhör riskgruppen.

Fakta: Folkhälsomyndigheten