Författa­ren fick diagnosen bipolär sjukdom när hon var 22 och här handlar det om ett liv med depressioner, ångest och tvångstankar. Men med sin bok vill hon också skapa förståelse och visa, både drabbade och vårdpersonal, att det finns hopp och möjligheter till ett bättre liv.


Vi tas med på resa som börjar med barnets skratt, stoj och tårar, fortsätter till tonåringens skörhet och vidare till den vuxna kvinnans totala hopplöshet. Det handlar om galenskap; om manisk kreativitet och depressionens djupa mörker. Vägen tillbaka börjar med studier vid en folkhögskola och utvecklingen som konstnär.


Sedan är det svårt att veta varför allt vänder, men vi påminns om att störst av allt är kärleken. Och om vikten av god sömn, struktur, motion, måttligt med alkohol och tryggheten i att ha ett arbete — och tillgång till en sjukvård med personal som finns där när det behövs.